tag:blogger.com,1999:blog-3507751220223332471.post6035474589300141375..comments2024-01-04T10:47:20.712-05:00Comments on Looking for Mr. Goodbook: Jag vill INTE bli påmindMrs. Bhttp://www.blogger.com/profile/00202817882464935243noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-3507751220223332471.post-37459758728239378752009-08-30T08:25:05.454-04:002009-08-30T08:25:05.454-04:00Catrin: väcker starka känslor gör den helt klart, ...Catrin: väcker starka känslor gör den helt klart, var sig man läser eller je.Mrs. Bhttps://www.blogger.com/profile/00202817882464935243noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3507751220223332471.post-32489252048988626092009-08-27T15:21:07.144-04:002009-08-27T15:21:07.144-04:00Vill inte läsa heller. HELT ointresserad. Trots, s...Vill inte läsa heller. HELT ointresserad. Trots, som du påpekar, boken med all säkerhet är skitvacker. men nej. Inte för mig.Catrinhttps://www.blogger.com/profile/14202993447627941373noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3507751220223332471.post-36617291488885699512009-08-24T15:58:42.585-04:002009-08-24T15:58:42.585-04:00Gud Caroline, vilken beskrivning! Men den existent...Gud Caroline, vilken beskrivning! Men den existentiella ångesten är nog en eg. sund reaktion, även om det verkligen inte känns så.<br />Jag ser nog de två reaktionerna du beskriver som följande på varandra. Att som ung se sig själv och senare i livet dessutom, säg, sina föräldrar. Att redan ha bilder av det som kanske väntar oss och dem. Kanske, alltså. Och däri ligger väl också både förtvivlan och hopp, medan man ändå håller på att vältra sig i möjliga framtidsscenarier.Mrs. Bhttps://www.blogger.com/profile/00202817882464935243noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3507751220223332471.post-83380012733455836922009-08-24T04:32:17.852-04:002009-08-24T04:32:17.852-04:00Word.
För all del, att ha bytt blöjor på främman...Word. <br /><br />För all del, att ha bytt blöjor på främmande tanter för en smärre evighet sedan är en sak, men jag vill inte göra det på mina egna släktingar och jag vill inte läsa om något som påminner mig om det; jag kan knappt låta bli att gråta när en ny tonårsgeneration släpar sig in i deras tysta lägenheter av stillastående luft och dammiga biståndsblanketter och kallar dem vid fel namn; jag hatar att jag knappt klarar av att vandra genom dessa aprikosmålade kulvertar de tvingas kalla hemma utan att drabbas av existensiell ångest; och kvinnorna, de ständigt överlevande kvinnorna som sitter uppstoppade i kaklade dagrum och ropar på hjälp, ropar på mamma, ropar på mat; det är ett vardagseko jag vill vara utan så ofta som möjligt.Carolinehttp://tchoupitoulas.wordpress.com/noreply@blogger.com