lördag, juli 12, 2008

Margaret Atwood - "The Blind Assassin"

Det tog tvåhundra sidor innan jag lyckades engagera mig i The Blind Assassin. Atwoods bok är för mycket kinesisk ask: en berättelse om en berättelse om en berättelse. Retfullt korta kapitel. Precis när jag börjar känna med avbryter Atwood. Det är iallafall 1930-tal i Kanada. Två systrar växer upp priviligerat men utan kvinnlig vägledning. Det förstår man ju att det kommer att gå illa. Oförberedda slungas de ut i världen. Alldeles ensamma, alltför unga. Den ena blir bortgift, den andra tar livet av sig efter att ha publicerat en bästsäljande roman, The Blind Assassin. Parallellt med berättelsen om Iris och Laura får läsaren ta del av innehållet i den fiktiva romanen. Där berättar en av karaktärerna givetvis en historia (om en blind lönnmördare) som visar sig vara nyckel till det som händer systrarna.

Upplägget i The Blind Assassin påminner om Ian McEwans Atonement. Inget är vad det först verkar vara. Atwood introducerar också ett ev. mordmysterium; Iris man har dött. Rör det sig om självmord, en olycka eller kanske mord? I tillbakablickar avslöjar en betydligt äldre Iris vad som egentligen hände både mannen och systern. Jag borde älska den här boken som jag gjort t.ex. Alias Grace och The Robber Bride. Men det gör jag inte. Det är iofs aldrig lätt att sympatisera med Atwoods karaktärer, men här går särskilt Iris passivitet mig på nerverna. Varför lär hon sig aldrig? Men visst gör hon det, fast alldeles för sent. Jag får inte ihop Atwoods motstridiga beskrivningar av denna Iris. Och köper inte helt och hållet hennes alltigenom idealistiska Laura. Som karaktärer är de begränsade till att föra historien i en viss riktning och framstår aldrig som riktigt levande, sanna. Den fiktiva romanen lider av samma problem. Om den lästes separat, skulle den inte ens kunna kallas roman.

Hursomhelst, t.o.m. en mindre övertygande Margaret Atwood är en läsupplevelse. Man får söka Gud i detaljerna: i miljöerna, i hennes knivskarpa observationer och i den speciella Atwoodska tonen. Jag har Oryx & Crake i bokhyllan, men den får vänta. Nästa bok i bokprojektet är Michael Cunninghams The Hours.

Inga kommentarer: