Det råder sedvanlig osäkerhet på singelmarknaden. I London bör man vara försiktig med vad man läser på tunnelbanan. Likaså på Manhattan där marknadsföringen av jaget inte upphör vid bokhyllan. Aldrig får man slappna av. Särskilt inte med en bok. Absolut inte med en bok av Dan Brown eller Paul Cuelho (okultiverad). Inte heller med något av Virginia Woolf eller Ayn Rand (överspänd megaloman). Självhjälpsböcker är inte heller något att skylta med (patetisk). Undvik också Baudrillard (pretentiös) och är du i Paris, läs för guds skull inte något av Sartre, Camus eller Beauvoir (omogen). Är du kvinna och hoppas attrahera det motsatta könet läser du med fördel Dostojevskij, Kafka eller Beckett (full pott om du växlar mellan alla tre). En mans chanser ökar med varje Angela Carter, Ursula LeGuin och brittisk klassiker à la Thackerey som han visar sig med offentligt (du har en känslig, kvinnlig sida). Men också dessa böcker har sina risker. För att vara på den riktigt säkra sidan bör du aldrig läsa något annat än gratistidningar när du åker kommunalt. Lyssnar du istället på musik tillhör du nog den gräslig kategorin människor som, ve och fy och nä, aldrig läser. Du är dömd till ett liv i ensamhet.
