Det mest läsvärda april - juni 2008

En rätt ljum läsperiod, med få höjdpunkter. Antagligen har jag läst för många deckare, dvs mellanböcker. Tre titlar skilde sig dock från medelmåttigheten:

E. M. Forster: Aspects of the Novel
Litteraturkritik utan teori (nej, jag vet, det finns inte). Sympatisk, lättillgänglig, fortfarande originell trots att boken skrevs för länge sedan.

Alexander Ahndoril: Regissören
Språklig fröjd. Luftigt porträtt av plågad, lätt osympatisk ung Bergman.

Yann Martel: The Life of Pi
Bästa romanen under perioden.

Under ytan: The Lost Sailors, The Ministry of Pain, The Book of Illusions

Senare tillägg: Synd att jag inte kan erbjuda samma språkliga fröjd som Ahndoril. Är uppenbart dyslektisk vid tangentbordet. Tror iallafall att jag nu rättat samtliga stavfel ovan.

Bokprojektet - uppdatering

Nej, ingenting är arrangerat, löst (?), färdigt trots en intensiv vecka av lägenhetsletande. Dock, vissa fördelar: jag ser delar av London jag normalt inte besöker (Islington, Highbury, West Kensington, Battersea, Clapham etc) och får en del läst under tunnelbaneåken, bl.a. bokprojektsböcker:

Jonathan Franzen: The Corrections
Liksom kritikern James Wood föredrar jag att skratta med karaktärer, inte åt dem. Franzen skrattar åt. Romanen påminner mig om hur ofta människor som säger sig avsky sitt hemland egentligen avskyr sina föräldrar. Mao, jag charmades inte av The Corrections.


Yann Martel: Life of Pi
Åh, den här romanen var så mycket bättre än väntat! Realistisk, trovärdig skildring av man som tvingas dela livbåt med tiger efter skreppsbrott. Ingen allegori, ingen magisk realism, fastän det nästan känns nödvändigt när man först läser vad boken handlar om. Istället zoologiska reflektioner. Martel var jag kluven till innan. Vet inte om jag tycker att hans försök att utbilda Kanadas premiärminister är lovvärt eller bara irriterande. Fast hans boktips är bra. Mer Astrid Lindgren till premiärminister Stephen Harper!

Ismail Kadare: Spring Flowers, Spring Frost
Fick inget grepp om Kadares bok. Tror den kräver mer koncentration än bullriga tunnelbanevagnar kunde erbjuda. Misstänker också att översättningen är lite kass (via franska till engelska). Hursomhelst, Albanien, hedersmord och postkommunism i kafkaeskt kaos engagerade inte. Kanske är felet helt enkelt Kadares.