Nej, ingenting är arrangerat, löst (?), färdigt trots en intensiv vecka av lägenhetsletande. Dock, vissa fördelar: jag ser delar av London jag normalt inte besöker (Islington, Highbury, West Kensington, Battersea, Clapham etc) och får en del läst under tunnelbaneåken, bl.a. bokprojektsböcker:
Jonathan Franzen: The Corrections
Liksom kritikern James Wood föredrar jag att skratta med karaktärer, inte åt dem. Franzen skrattar åt. Romanen påminner mig om hur ofta människor som säger sig avsky sitt hemland egentligen avskyr sina föräldrar. Mao, jag charmades inte av The Corrections.
Yann Martel: Life of Pi
Åh, den här romanen var så mycket bättre än väntat! Realistisk, trovärdig skildring av man som tvingas dela livbåt med tiger efter skreppsbrott. Ingen allegori, ingen magisk realism, fastän det nästan känns nödvändigt när man först läser vad boken handlar om. Istället zoologiska reflektioner. Martel var jag kluven till innan. Vet inte om jag tycker att hans försök att utbilda Kanadas premiärminister är lovvärt eller bara irriterande. Fast hans boktips är bra. Mer Astrid Lindgren till premiärminister Stephen Harper!
Ismail Kadare: Spring Flowers, Spring Frost
Fick inget grepp om Kadares bok. Tror den kräver mer koncentration än bullriga tunnelbanevagnar kunde erbjuda. Misstänker också att översättningen är lite kass (via franska till engelska). Hursomhelst, Albanien, hedersmord och postkommunism i kafkaeskt kaos engagerade inte. Kanske är felet helt enkelt Kadares.
Jonathan Franzen: The CorrectionsLiksom kritikern James Wood föredrar jag att skratta med karaktärer, inte åt dem. Franzen skrattar åt. Romanen påminner mig om hur ofta människor som säger sig avsky sitt hemland egentligen avskyr sina föräldrar. Mao, jag charmades inte av The Corrections.
Yann Martel: Life of PiÅh, den här romanen var så mycket bättre än väntat! Realistisk, trovärdig skildring av man som tvingas dela livbåt med tiger efter skreppsbrott. Ingen allegori, ingen magisk realism, fastän det nästan känns nödvändigt när man först läser vad boken handlar om. Istället zoologiska reflektioner. Martel var jag kluven till innan. Vet inte om jag tycker att hans försök att utbilda Kanadas premiärminister är lovvärt eller bara irriterande. Fast hans boktips är bra. Mer Astrid Lindgren till premiärminister Stephen Harper!
Ismail Kadare: Spring Flowers, Spring FrostFick inget grepp om Kadares bok. Tror den kräver mer koncentration än bullriga tunnelbanevagnar kunde erbjuda. Misstänker också att översättningen är lite kass (via franska till engelska). Hursomhelst, Albanien, hedersmord och postkommunism i kafkaeskt kaos engagerade inte. Kanske är felet helt enkelt Kadares.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar