söndag, april 22, 2018

vårstädning på altanen

Årstiden tickar långsamt på mot våren. Temperaturen stiger sakta och nätterna är inte längre krispiga av frost. Så ska våren komma, långsamt och milt. Tillbaka i New York. Växterna på altanen kläs av och jag kan äntligen avgöra vilka plantor som klarat fyra snöstormar och några av de kallaste veckorna på östkusten på flera år.  
Kaprifolen har klarat sig över förväntan. Den har växt sig grön under frostskyddet och är redan full i knoppar. Fler än jag kan räkna.
 Den asiatiska liljan har också överlevt. Lökarna har nog mått bra av kylan och bristen på regn. Hoppas att de innehåller tillräckligt mycket näring för att blomma igen.
Så till de stora krukorna. Två av fyra hortensior spirar, de härdiga och stora varianterna. De två andra är stendöda. Nu börjar det kanske roligaste av allt, att leta nya plantor. Jasminplantor har redan beställts på nätet. Imorgon ett besök på plantmarknaden nere vid Union Square för att se vad de har där.
 Slutligen: stolar, bord och soffan är avtäckta och spolade. Efter det en kort tepaus. Resten får stå tills imorgon.
 Tekopp Mason's "Fruit Basket Green", te Mariages Frères Ruschka.
I bakgrunden mynta, salvia och jordgubbsplanta. De och buxbomen verkar klara det mesta.

lördag, mars 31, 2018

påskläsning

Jämförelsevis tyst utanför fönstret. Manhattan har tagit påsklov. Så också jag.  Planen idag består av långläsning i sängen och en sen brunch. Jane Harpers The Dry (2017) har fått strålande recensioner och vunnit pris. Kiewarra, på australiska landsbygden. Torkan har varat i två år och situationen börjar bli desperat. En familj hittas mördad - är det Luke, mannen i familjen, som i förtvivlan tagit livet av dem allihopa, eller är det någon helt annan? Polismannen Falk och Luke var barndomsvänner, tills Falk lämnade Kiewarra i vanära efter att ha blivit inblandad i mordet på en tonårsflicka. Tillbaka för begravningen övertalas han att titta närmare på de ekonomiska omständigheterna kring Lukes familj. Tillsammans med lokala polismannen Raco hittar de spår som tyder på att någon annan än Luke måste ha hållit skjutvapnet. Ja, ungefär så här långt har jag hittills kommit och än så länge inte ett felsteg av Harper. Hennes roman förmedlar också en fenomenal känsla av plats. Torkan, den hänsynslösa solen, giftspindlar och flugor. Har den här romanen inte filmatiserats inom ett par år så lovar jag att äta upp min hatt. Om jag hade haft någon. Hursomhelst perfekt roman att tillbringa dagen med. 

måndag, mars 26, 2018

Vår i New York 2018

På altanen i morse förångades andedräkten av kylan. Men på eftermiddagen hade vårsolen värmt upp så pass att jag inte längre kunde bära mössa. Och  Central Park var fyllt av vårtecken.
Feta snödroppar i ett skuggigt parti av rabatten.
 Mars är ingen turistmånad i New York så parken var lagom befolkad. Söta barn sprang omkring i vårsolen och jag satte mig på en bänk och läste lite i två böcker om New York inhandlade på Strands parkfilial. Först Luc Santes Low Life: Lures and Snares of Old New York - när Manhattan kännetecknades av nöjen, fattigdom, kriminalitet och porr. Fascinerande läsning.
Den andra boken Stephanie Danlers Sweetbitter, en roman à clef om Tess som jobbar som servitris på en av NYs bästa restauranger. "An education in champagne and cocaine" utlovar baksidetexten. 
Jag var inte ensam om att njuta av solen i parken.
Solens reflektion i höghusens fönster förpassar tillfälligt den skuggiga tillvaron i de låga Brownstonehusen.
Park Avenues träd i vårskrud med episkopalkyrkan St. Barthelemow i bakgrunden. Slutligen, på gatan utanför min port ett antal silverglittrande husvagnar. Filminspelningarna i stan har börjat igen. Det är också ett vårtecken.

onsdag, mars 21, 2018

Nor'Easter nummer 4

Den fjärde snöstormen under 2018. Det är inte bara i Sverige våren är sen. The first day of spring var i går, 20 mars, men av den syns inte mycket till idag. Jag har en ny liten kamera, med det långa namnet Sony Cyber-shot DSC-RX 100 III, som jag invigde idag. Så här ser det ut när man (eller i alla fall jag) filmar med den. Skärpan är bra, men klickljudet från zoomen har jag inte hunnit lära mig hur man tystar ännu. Som vanligt är det en snöfilm, precis som så gott som alla andra filmsnuttar jag lagt upp på den här bloggen genom tiderna:
Men alltså, det är mitten på mars. Var är våren?

lördag, mars 10, 2018

önskelista mars 2018

Mr B klagar, vi håller på att drunkna i böcker. Men jag fortsätter att göra listor på sådant jag vill läsa. Egentligen är det vettlöst, jag köper betydligt fler böcker per månad än jag läser. New York Times listar 15 verk av framstående kvinnor på just kvinnodagen. Av dem har jag läst två (NW och My Brilliant Friend), har tre liggande olästa på golvet (Homesick for Another World, Americanah och My Body and Other Parties) men lägger Rachel Cusks Outline och Rachel Kushners The Flamethrowers på minnet för läsning till sommaren. 

När det kommer till klassiker har jag precis inhandlat två nya utgåvor Frankenstein: The New Annotated Frankenstein och Frankenstein Annotated for Scientists, Engineers and Creators of All Kinds. Den senare kallar DNs tyckare Jonas Thente för en av 2017 års bästa böcker. Får se om han har rätt. Men, vad jag ville nämna här är att The New Annotated Dracula däremot blivit sågad av flera recensenter. Istället rekommenderas Nortons Critical Edition av samma roman. Med Norton går man sällan fel så därför hamnar deras version av Dracula på min önskelista istället. Och har nu någon mot förmodan inte läst vare sig Frankenstein, or the Modern Prometheus eller Dracula så har ni helt fantastiska läsupplevelser att se fram emot. 

Mer på önskelistan: berättelser som utspelar sig i New York, såklart. The New York Review of Books har gett ut Elizabeth Hardwicks The New York Stories. Så fort jag läst ut hennes lätt självbiografiska Sleepless Nights planerar jag att inhandla hennes noveller också. En oläst Hardwick får dock räcka för tillfället. Samma situation står jag inför med Ali Smiths Winter. I bokhyllan (ljuger: också på golvet) ligger hennes Autumn från förra året och väntar på att bli läst. Egentligen ogillar jag djupt Smith efter att ha läst hennes roman The Accidental. Den läste jag mest som en kritik av den välmående intellektuella brittiska medelklassen i en romans förklädnad. Som arbetarbarn och klassresenär har jag oerhört svårt för medelklassens självförakt. Den känns alldeles för konstruerad och navelskådande för att intressera mig. Men. Jag dras trots det fortfarande till Smiths skrivande. Varför vet jag inte. Kanske är hon trots sitt politiska perspektiv bara väldigt bra.

Slutligen, Elif Batumans The Idiot hyllades hela förra året och står därför också på min önskelista för 2018. Jag påbörjade hennes första roman, The Possessed, Adventures with Russian Books and the People Who Read Them, när den först kom ut för flera år sedan. Eftersom jag då var bekant med ett antal ryskstudenter (alltså personer som studerade ryska, inte ryska personer) kunde jag snabbt konstatera att Batuman visste vad hon skrev om. Av någon anledning lade jag dock romanen ifrån mig. Eftersom jag fortfarande inte läst Dostojevskijs Idioten (som en av studenterna ovan summerade för mig under en resa till New Orleans) får nog Batuamns senaste ligga kvar på listan som en kanske-måste-läsa-senare-i-år. Efter originalet.

tisdag, mars 06, 2018

snöstormsläsning

Det har utlovats snöstorm, eller i alla fall snö, imorgon. Ännu en nor'easter, dvs iskalla vindar från norr. Perfekt lästid. I bokhögen av påbörjat ligger Ayobami Adebayos Stay with Me (2017), som läses för uppsatshandledning, Maureen Corrigans utmärkta And So We Read On: How The Great Gatsby Came to Be and Why It Endures (2014), som läses för en föreläsning, samt evighetsprojektet Alabama Song (2007) av Gilles Leroy. Den sista på franska och föremålet för en artikel - så ord måste konstant slås upp för att inte missförstås. Planen är att läsa ut minst en av dessa under morgondagen. Men det jag verkligen ser fram emot är i bild ovan. Peter Davidson beger sig norrut och på vägen stöter han bl.a. på mumintroll, HC Andersens snödrottning, polcirkeln och diverse upptäcktsresande. Enligt baksidestexten. Mycket vacker bok, hursomhelst. I bild också min ärvda pälsmössa och fingervantar, en helt fel kombination vet ju alla som kan något minsta lilla om kyla.

söndag, mars 04, 2018

Film: "Night Train" (1959)

Jag ser en film som får mig att längta till svenska sommarnätter och tågresor. Polska regissören Jerzy Kawalerowiczs film Night Train är som en svalkande vind från ett kvällsöppet tågfönster, långsam jazz och slingrande, blå cigarettrök. Filmen öppnar med en scen på en tågstation. Två främlingar, Jerzy och Marta, har blivit dubbelbokade och tvingas dela kupé på ett nattåg på väg mot kusten. Båda två tycks fly från något: Marta från sin ex-pojkvän som också stigit på tåget, medan Jerzys motiv till en början är höljt i dunkel. 
Kawalerowiczs kamera krånglar sig fram längs den trånga gången i första och tredje klass. Det är lov och utanför Jerzys och Martas kupé råder en avslappnad och lätt erotisk stämning. En karltokig kvinna stöter på alla attraktiva män hon ser i korridoren. Männens blickar dras till kvinnliga bakdelar och ben i tajta 1950-talskjolar. Men ryktet går också om att en flyende hustrumördare befinner sig på tåget. Night Train påminner en del om Hitchcock, men det är tydligt att Kawalerowicz velat berätta något annat än en renodlad thriller. När mördaren faktiskt upptäcks på tåget tappar passagerarnas sin civiliserade fasad. Vid ett annat tillfälle nämns koncentrationslägret i Buchenwald. Men detta görs med väldigt lätt hand. Night Train kännetecknas inte av något renodlat nihilistiskt budskap, utan snarare av passagerarnas vilsna sökande efter en mening - om det nu är någon skillnad.
Men man kan helt strunta i att försöka identifiera någon slags filosofi bakom Night Train och istället njuta av hur tjusig och, ja, cool, filmen är. Ett av filmens jazzstråk (tyvärr hittar jag det inte på youtube) påminner väldigt mycket om det mest kända från David Lynchs Twin Peaks och kanske bidrar det till känslan av overklighet som kännetecknar Jerzys och Martas förehavanden i sovkupéen. Men jag tycker mig å andra sidan ha erfarit samma känsla när jag själv åkt nattåg genom Sverige -nu alltför många år sedan, tyvärr. Det är något overkligt med att befinna sig i en sovkupé för två på ett tåg som plöjer fram genom ett landskap man både kan se och lukta men inte stanna upp och vara i.     

onsdag, februari 28, 2018

Läst i februari

Något misstänksamma katten Hugo (man för att hitta till herrtoaletten?) inte helt i fokus
När snön vräker ner och temperaturen faller är det tur att det finns te, katter och böcker. Jag har t.ex. läst V.E. Schwabs fantasytrilogi, som utspelar sig i fyra parallella versioner av London. Första delen var helt okej, första halvan av andra delen, likaså. Men sedan tog romantiken över, på bekostnad av handlingen. Vad är det med dessa crossoverförfattare som inte kan lämna tonårsförälskelsetemat bakom sig. Fast kanske tog idéena slut. Ville gärna rekommendera den här serien efter första boken, men det går inte. Schwabs stand-aloneroman Vicious (2013) har fått bättre kritik. Får återkomma om den.
Tekopp Johnson Bros. "Old London", te Harney & Sons Blood Orange
Jag hasar (haha) mig också igenom Joan Didions essäsamling Slouching Towards Bethlehem. Didion skriver så bra, hennes beskrivning av ett banalt mord i en kalifornisk villaförort går att läsa som en reflektion över en hel livsstil:  "This is the California where it is possible to live and die without ever eating an artichoke, without ever meeting a Catholic or a Jew. This is the California where it is easy to Dial-a-Devotion, but hard to buy a book. ... The future always looks good in the golden land, because no one remembers the past."  (Didion, "Some Dreamers of the Golden Dream," p. 4-5)
finaste mini-utgåvan av Didion
I essän som gett samlingen dess namn slår Didion också hål på myten om hippien. De människor som sökt sig till Haight-Ashbery i San Francisco är inte några revolutionärer, utan mest vilsna ungdomar som tappat sina drömmar om framtiden någonstans på vägen. Slouching Towards Bethlehem kom ut 1968 och går att läsa som ett dokument över en tid (1960-talet) och en plats (Kalifornien), men jag tycker att man ska läsa den som ett stilexempel istället. Det är inte vad hon skriver som är mest intressant, utan hur hon skriver.

Slutligen har jag hunnit ungefär en fjärdedel in i Lisa Appignanesis Mad, Bad and Sad: A History of Women and the Mind Doctors from 1800 to the Present (2009), en skildring av psykologins utveckling och de roll kvinnor - både som patienter och läkare - spelat i densamma.  Liksom Karin Johanissons Den sårade divan (2015) tar Appignanesis skildring avstamp i framförallt kända kvinnors liv. Egentligen behöver jag bara läsa avsnitten om Zelda Fitzgerald, men studien är så fascinerande att jag bestämde mig för att börja från början.

Andra titlar som ligger under mitt nattygsbord och ber om att bli lästa i mars: ungdomsromanerna Ready Player One (2011) och The Chocolate War (1974) måste jag läsa inför en kurs i ungdomslitteratur som jag ger för första gången den här våren. It Can't Happen Here (1935), Sinclair Lewis dystopi om ett fascistiskt USA, känns tyvärr väldigt aktuell, medan Martin Amis Night Train (1997) lovar postmodern roman noir på tåg. Ser fram emot framförallt den sista.

onsdag, februari 21, 2018

A. J. Finn: The Woman in the Window (2018)

En typisk flygplansroman. En sådan där som jag brukar köpa just på flygplatser för att inte sitta utan något att roa mig med under en lång flygtur. Det är A. J. Finns roman The Woman in the Window. Först tvekade jag lite mer än vanligt, för jag känner viss mättnad på opålitliga kvinnliga berättare som lider av någon form av psykisk funktionsnedsättning. Att romanens premiss påminner mycket om Hitchcocks film Fönstret mot gården var till en början också ett minus. Men romanberättaren kallas för "woman" istället för "girl" i boktitlen och jag älskar ju Hitchcocks film, så jag föll till föga. Att författaren så villigt erkänner sina filmiska inspirationskällor var också avgörande. Och visst höll den mig road under resan, även om jag som vanligt mest sov och tittade på film. 

The Woman in the Window är en bladvändare där huvudperson och berättare är Anna Fox, som lider av agorafobi och alltså inte klarar av att vistas utomhus. Istället tillbringar hon dagar och nätter med att titta på svartvit film,  kombinera läkemedel med alldeles för mycket rödvin och spionera på sina grannar. Precis som James Stewart i Fönstret mot gården tycker hon sig en kväll bevittna ett mord i huset mittemot, men när hon ringer polisen tror de inte på henne. Just sådana här tydliga referenser till film gör Finn romanen igenom. Dessutom är ju Anna ett stort fan av s.k. film noir och en hel del riktiga klassiska titlar i genren nämns i boken. Som några timmars underhållning fungerar The Woman in the Window alldeles utmärkt. Joyce Carol Oates, som recenserat romanen för The New Yorker, håller uppenbarligen med. Recensionen går att läsa här.

Eftersom jag delar intresset för film med huvudpersonen (och förmodligen också med författaren) roade jag mig med att skriva ner alla filmer som nämns i romanen.  Den enda film jag egentligen saknar - dvs som aldrig nämns i boken - är just den som delar titel med romanen, nämligen Fritz Langs The Woman in the Window från 1944. De filmer som faktiskt nämns är dock i de flesta fall väl värda att leta upp och se både en och två gånger:

Shadow of a Doubt (Hitchcock, 1943)
The Man Who Knew Too Much (Hitchcock, 1934)
Gilda (Vidor, 1946)
Out of the Past (Tourneur, 1947)
Airplane (Zucker, Abrahams, 1980)
Gentlemen Prefer Blondes (Hawks, 1953)
Les Diaboliques (Clouzot, 1955)
The Fallen Idol (Reed, 1948)
Ministry of Fear (Lang, 1944)
The 39 Steps (Hitchcock, 1935)
Double Indemnity (Wilder, 1944)
Gaslight (Cukor, 1944)
Saboteur, (Hitchcock, 1942)
The Big Clock (Farrow, 1948)
The Thin Man series (1957-1959)
Le Boucher (Chabrol, 1970)
Dark Passage (Daves, 1947)
Niagara (Hathaway, 1953)
Charade (Donen, 1963)
Sudden Fear (Miller, 1952)
Wait Until Dark (Young, 1967)
The Vanishing (Sluizer, 1988)
Side Effects (Soderbergh, 2013)
Casablanca (Curtiz, 1942)
Night and the City (Dassin, 1950)
Whirlpool (Preminger, 1949)
Murder, My Sweet (Dmytryk, 1944)
Night Must Fall (Williams, 1937)
Laura (Preminger, 1944)
Vertigo (Hitchcock, 1958)
Frantic (Polanski, 1988)
The Third Man (Reed, 1949)
Rififi (Dassin, 1955)
Dead Calm (Noyce, 1989)
Rebecca (Hitchcock, 1940)
Strangers on a Train (Hitchcock, 1951)
Wicker Man (Hardy, 1973)
Rope (Hitchcock, 1948)
North by Northwest (Hitchcock, 1959)
The Lady Vanishes (Hitchcock, 1938)
The Addams Family (Sonnenfeld, 1991)
The Outlaw (Hughes, 1943)
Hot Blood (Ray, 1956)
Rear Window (Hitchcock, 1954)
Signs (Shymalan, 2002)
Rosemary's Baby (Polanski, 1968)
Body Double (de Palma, 1984)
Blow-Up (Antonioni, 1966)
Midnight Lace (Miller, 1960)
Foreign Correspondent (Hitchcock, 1940)
23 Paces to Baker Street (Hathaway, 1956)
The Good Wife series (2009-2016)

måndag, februari 05, 2018

tematrio - biografier

Lyrans tematrio handlar om biografier. Och sådana har jag ju läst ett antal sedan jag började blogga (och ännu fler innan dess). Här kommer tre tips på verkligt bra sådana, som jag också skrivit om förut. Tyvärr (?) är ju samtliga på engelska (och bubblaren på franska) men jag uppmuntrar alla att göra ett försök med dessa ändå. Klicka gärna på titlarna för att komma till inläggen jag skrivit om dem:

Det här är en så kallad gruppbiografi om - som titeln antyder - fem kända viktorianska äktenskap. En slags samhällshistoria i mikroformat. Jag vet tyvärr inte om den här biografin översatts till svenska, men är den inte det så borde den vara det, för oj vilken underhållande läsning. Lite i stil med Johan Hakelius Döda vita män (2009). 

2. Susan Wade: Still Missing: Amelia Earhart and the Search for Modern Feminism (1993). En fantastisk biografi över den första kvinnan att flyga ensam över Atlanten. Wade placerar Earhart i ett feministiskt sammmanhang, som en av många kvinnliga pionjärer under början av 1900-talet. 

3. Elizabeth Winder: Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 (2013). Till skillnad från de biografier som fokuserat på poeten Sylvia Plaths självmord i London, handlar Winders biografi om Plaths tid som 20-åring i New York, precis efter att hon vunnit en författartävling för Mademoiselle och bjudits in att tillbringa sommaren på tidningens redaktion i New York. 

Bubblare: Benoîte et Flora Groult: Journal à quatre mains (1962).
Två systrar i Paris som skriver gemensam dagbok under andra världskriget. Kan det vara något? Jo det kan det faktiskt och det är helt tokigt att den inte översatts till svenska - eller har den det? Påminner om Irène Némiroskys Suite Française.

fredag, februari 02, 2018

Utmaning: Läs en novell III

Ännu en läsutmaning, Läs en novell III, hos Ugglan. Jag läste ju en mängd noveller förra hösten och fick mersmak. Dessutom prenumererar jag numera på The New Yorker och deras novellarkiv är ju en riktig skatt, för att inte tala om de noveller som publiceras i de nya numren. Plus att jag laddat ner ca 500 noveller från alla möjliga platser online. Tror jag försöker säga att jag är redo!




1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
2. Läs en novell som filmatiserats
3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
4. Läs en novell av en Nobelpristagare
5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
6. Läs en novell som översatts från tyskan
7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
8. Läs en novell om en hemlighet - "The Faery Handbag" av Kelley Link
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
11. Läs en novell med något från rymden i titeln
12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
13. Läs en novell med färre än sju sidor - "Death By Scrabble" av Charlie Fish
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker - "Happy Endings" av Margaret Atwood
15. Läs en novell som gavs ut under 2018
16. Läs en novell om flykt
17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
19. Läs en novell där någon dansar
20. Läs en novell av en favoritförfattare
21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
24. Läs en novell med något runt i titeln
25. Läs en novell där någon är sjuk - "What You Pawn I Will Redeem" av Sherman Alexie
26. Läs en novell med något från havet i titeln
27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
29. Läs en novell som översatts från spanskan
30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
31. Läs en novell där någon flyttar
32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
33. Läs en novell där det snöar
34. Läs en novell med något taggigt i titeln
35. Läs en novell av en amerikansk författare
36. Läs en novell om kärlekslycka
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn - "Hills Like White Elephants" av Ernest Hemingway
38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te - "Man in the Stairs" av Miranda July
40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke

Läst i januari

Januari har präglats av influensa, en av de värsta på tio år i USA, och både jag och Mr B har kämpat med hosta, andningssvårigheter och hög feber i flera veckor. Inte roligt. Och i febrigt tillstånd har det inte blivit mycket läst. Några Georgette Heyers, eftersom en läsning av dem inte kräver mycket mer än förmågan att vända blad. Nu är jag lite orättvis, för man måste kunna skratta också - böckerna är nämligen ganska roliga - och det var inte helt lätt, när lungorna klagade. 

Therese Bohmans Aftonland (2016) läste jag under tillfriskningsperioden och med viss bävan. För huvudpersonen Karolinas alltmer desperata ensamhet tycks leda hennes helt galet. Det förekommer en hel del deprimerande sex i romanen. Det konstrasteras dock mot inblickar i Karolinas tankevärld, en intellektuell fristad med högt i höjd. Älskade just detta mest i Bohmans roman. Att Aftonland utspelas i universitetsvärlden var också ett plus. I korthet alltså årets hittills bästa roman. 

I går läste jag också ut Peter Ackroyds Chatterton (1987), en bok som stått oläst i mina hyllor sedan mitten av 1990-talet. En postmodern roman, i den meningen att handlingen skiftar mellan Thomas Chattertons 1700-tal och 1980-talets London. Chatterton var en Bristol-född förfalskare av medeltida skrifter, som vann stor popularitet innan brottet uppdagades. Han tog livet av sig redan som 18-åring. När poeten Charles Wychwood tror sig hitta ett porträtt av en betydligt äldre Chatterton i en antikshop, börjar en berättelse om mer samtida litterära förfalskningar och förhoppningar. Trots att jag verkligen älskade Hawksmoor (1985), Ackroyds andra Londonroman från ungefär samma period, fick jag kämpa med Chatterton. Kanske har den inte åldrats särskilt väl. Jag har länge velat läsa om Hawksmoor men nu tvekar jag lite. Vill inte förstöra läsminnet. Hawksmoor är dock den första titlen i Duncan Jones bokklubb baserad på hans fars, David Bowie, lista över de 100 bästa böcker han visste, så kanske den trots allt håller högre kvalitet.
Tekopp Johnson Bros. "English Chippendale", te Harney and Sons  Earl Grey Imperial
Januari har övergått i februari och gryningen kommer allt tidigare. Igår promenerade jag ner till Harney and Sons tebutik nere i Soho. På vägen upp slank jag in på The Strand och kom hem med tre fackböcker: Joan Didions Slouching Towards Bethlehem (1968) (som jag tror att jag redan har, men den här upplagan var så fin), Rebecca Solnits Hope in the Dark (2005) och James Romans Chronicles of Old New York: Exploring Manhattan's Landmark Neighborhoods (2016), vilket f.ö. är precis vad jag planerar göra ordentligt i år. När jag tagit mig upp ur sängen.

torsdag, januari 04, 2018

Kaosutmaning 2018


Eftersom jag bara gjorde halvbra ifrån mig i förra årets kaosutmaning, antar jag också den för 2018 (uppställd av Fröken Christina). Fixade också till en egen logga för utmaningen (insp. av Boklysten). Punkterna i år är:



1. En bok vars titel består av 7 ord
2. En bok vars titel innehåller ett personnamn - Sylvester av Georgette Heyer
3. En debutbok
4. En bok som finns som film eller serie - Ready Player One av Ernest Cline
5. En grafisk roman
6. En novellsamling
7. En klassiker
8. En bok med en siffra i titeln
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika - Stay With Me av Ayobami Adebayo
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs en gammal favoritbok
13. En bok med en blomma på omslaget
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du - Aftonland av Therese Bohman
18. En bok från biblioteket
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa - A High Wind in Jamaica av Richard Hughes 
21. En bok som inte utspelas i en stad
22. En bok på engelskaSo We Read On: How The Great Gatsby Came to Be and Why It Endures av Maureen Corrigan
23. En bok som har fått beröm i en bokblogg
24. En bok med många berättarröster - Chatterton av Peter Ackroyd
25.  En bok av en författare som skrivit över 20 verk
26.  En bok i en genre du vanligtvis inte läser - The Bear and the Nightingale av Katherine Arden
27. En bok publicerad före år 2005
28. En bok vari det inte finns någon telefon A Darker Shade of Magic av V.E Schwab
29. En bok vars titel består av endast ett adjektiv
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
32. En bok skriven av ett författarpar
33. En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget
34. En Augustprisvinnare
35. En bok från 2018 - The Woman in the Window av A. J. Finn

Läst 2018

Fetstilade titlar rekommenderas:
Sylvester - Georgette Heyer
The Corinthian  - Georgette Heyer
Cotillion - Georgette Heyer
Black Sheep - Georgette Heyer (omläst)
Aftonland - Therese Bohman
The Bear and the Nightingale - Katherine Arden
Chatterton - Peter Ackroyd
A Darker Shade of Magic - V.E. Schwab
A Gathering of Shadows - V.E. Schwab
The Woman in the Window - A.J. Finn
Stay with Me - Ayobami Adebayo
Ready Player One - Ernest Cline
The Dry - Jane Harper
So We Read On: How The Great Gatsby Came to Be and Why It Endures - Maureen Corrigan
A High Wind in Jamaica - Richard Hughes


Noveller:

Sherman Alexie: "What You Pawn I Will Redeem" 
Margaret Atwood: "Bad News", "There Was Once", Unpopular Gals", "Rape Fantasies". "Happy Endings"
Charlie Fish: "Death By Scrabble" 
Ernest Hemingway: "Hills Like White Elephants"
Miranda July: "Man in the Stairs"
Kelley Link: "The Faery Handbag"

Bokslut 2017

Under mellandagarna anlände en fökylning utan like och nockade både mig och Mr B. Vi sov, hostade och snöt oss igenom nyårshelgen och det nya årets första dagar. Och inte blev det bättre av att dagarna har varit de kallaste på länge, samt att husets värmesystem brakade ihop och vi tvingades sova under tre lager täcken och yllefiltar, med mössa på huvudet och halsduk runt halsen. Också ett sätt att bli påmind om hur eländigt det är för människor som saknar ett hem den här årstiden.
Men nu till något helt annat. Bokslut 2017. 74 utlästa romaner är inte så imponerande, men då får jag påminna mig om att jag under okt-dec också läste 56 noveller. Av de 74 romanerna är en stor del omläsningar av populärkulturellt slag. Eftersom jag läser (om) sådant när jag inte klarar av annan litteratur, typ när jag mår dåligt, är stressad etc, så är det ett lätt deprimerande konstaterande att jag plöjt igenom inte mindre än tre författares (Georgette Heyer, Lee Child och Kim Harrison) verk under året. 

Det övriga jag läst har dock varit riktigt bra. Det som skiljer 2017 från tidigare år är att antalet nypublicerade romaner var så högt. 

Året började med höjdpunkterna Emma Clines The Girls, Naomi Noviks Uprooted och Maggie Nelsons The Argonauts - två romaner/en autofiktion som förföljde mig under resten av året och som jag snart vill läsa om. Toni Morrisons A Mercy var det bästa jag läst av henne på ett tag (fast så är det ett tag sedan jag läste henne också), och följdes av eminenta Kelly Links Get in Trouble, en novellsamling som initierade min besatthet för noveller i år. 

Under sommaren fortsatte jag trenden att läsa nyligen publicerade romaner: Sarah Perrys nyviktorianska The Essex Serpent, Cara Hoffmans somriga Running och Emma Flints deckarlika Little Deaths. Lorrie Moores A Gate at the Stairs bröt trenden genom att ha publicerats redan 2010.  Under hösten läste jag två nya romaner av manliga författare, Mohsin Hamids förvånansvärt upplyftande Exit West och Colson Whiteheads The Underground Railroad. Året avslutades med nobelprisade Never Let Me Go och Megan Abbotts The End of Everything, i vilken en högst opålitligt berättare bidrog starkt till läsnöjet. Under dagarna innan jul lyckades jag också ta mig igenom Pär Lagerkvists dystra Bödeln, en roman jag som stått på min att-läsa-list länge, länge.  

Slutligen, så gick min enda utmaning, Kaosutmaningen sådär. 22 punkter at 35 är kanske inte så mycket att skryta med. Men med tanke på hur jobbigt det här året varit och hur det tagit på mina läskrafter så kunde det ha varit mycket värre.

söndag, december 24, 2017

lördag, december 23, 2017

Lucka 23

Alla firar inte jul tillsammans med andra. Julen kan också firas ensam. Här några tips på hur man kan fira jul på egen hand:

1. städa och gör fint några dagar innan. Julpynta och köp hem god mat och dryck för en person.
2. bädda rent i sängen med många kuddar och filtar.
3. köp något fint åt dig själv som du länge velat ha. Slå in det i ett paket eller be dem göra det redan i affären.
4. tänd ljus på julaftonsmorgon, koka gott kaffe/te och lyssna på julsånger. 
5. mys i pyamasen hela dagen. Trä gärna raggsockar på fötterna också. Eller välj något fint och glittrande (men bekvämt).
6. titta på en svartvit julfilmsklassiker eller två. Eller - om såna filmer skapar ensamångest - välj en klassik screwballkomedi eller noir thriller.
7. se en hel säsong av en ny serie.
8. lägg ett stort pussel eller läs en tegelstensklassiker.
9. förvandla julafton till en spadag. Bada skumbad eller duscha varmt och länge. Vårda händer och fötter, smörj in dig i väldoftande krämer och masker. Tänd doftljus.
10. duka fint för en person och ät julmiddag. Eller lägg allt på en bricka och ät sittande i soffan eller sängen.
11. ta en promenad på kvällskvisten och väl hemma igen, värm dig med ett glas varmt vin eller glögg.
12. eller gå ut mitt på dagen istället, gå på bio, ett museum eller en konsert. 
13. lägg dig tidigt (blås ut alla ljus först) med en kopp örtte och en bok, och se fram emot nästa dag.
14. eller stanna uppe länge, läs några rader poesi och njut av lugnet.

fredag, december 22, 2017

Lucka 22

O'Henrys fina julnovell "The Gift of the Magi" om det fattig paret som bestämmer sig för att köpa varandra en riktigt fin julklapp är en ironisk romantisk saga. Här i en kortfilmsversion från O'Henry's Full House (1952). Går också att läsas här.

torsdag, december 21, 2017

Lucka 21

bild: mommypotamus.com
Bourbon (whiskey), grädde och muskotnöt. Eggnog, eller äggtoddy som den nog kallas i Sverige, är ljuvligt gott kring jul. Helst framför en vedeldad brasa, tindrande gran eller bara levande ljus. Här kommer ett recept som jag lånat från bloggen dalecarlia:

  • 4 ägg
  • 2 dl vispgrädde
  • 1 dl röd mjölk
  • 1/2 dl socker 
  • 1 dl Jim Beam (eller annan sour mash whiskey)
  • 1 hel muskotnöt

Börja med att ta fram 3 skålar, separera äggen, gulor i en skål och vitor i en annan, häll hälften av vispgrädden i den tredje. Blanda sockret i gulorna och vispa med elvisp till de fått en krämig konsistens. Vispa vitorna till de blivit ordenligt fluffiga men utan att de är hårda, gör samma sak med vispgrädden. Häll nu ner whiskeyn sakta under omrörning i skålen med sockret och gulorna, fortsätt med vitorna och grädden. Vispa inte hårt utan rör om för att behålla eggnoggen fluffig. Avsluta med att röra ner mjölken och resten av grädden. Servera direkt eller ställ in i en karaff i kylen. Vid servering riv lite muskot över varje glas eller kopp. Tips: För alkoholfri eggnog – byt ut whiskeyn mot 1 dl mjölk och tillsätt 1 tsk vaniljsocker.

onsdag, december 20, 2017

Lucka 20


Benjamin Brittens fina A Ceremony of Carols i Christ Church Cathedral, Oxford (1982)

tisdag, december 19, 2017

måndag, december 18, 2017

Lucka 18

Dagarna innan jul möts Jonathan och Sara på Bloomingdale's, när de båda försöker lägga vantarna (haha) på varuhusets sista par svarta handskar. En klassisk meet cute, alltså. Jonathan faller direkt för Sara, men hon vägrar att ge honom sitt telefonnummer och skriver istället ner det i ett andrhandsexemplar av Gabriel Garcia Marques Love in the Time of Cholera. Om det är meningen att de ska träffas igen så kommer Jonathan en dag att hitta boken
Ja, premissen är idiotisk och om man som jag inte tror på ödet så finns det mycket att irritera sig på i Serendipity. Men bortser man från det är filmen en charmig, nåja, julberättelse som utspelar sig i New York och en sådan kan jag förlåta mycket. Vad står jag inte ut med för att se en film som utspelas i klassiska NY-miljöer och mestadels kring jul.
T.ex. just Bloomingdale's, för övrigt också Carrie Bradshaws (Sex and the City) varuhusfavorit. 
Runt hörnet ligger kaféet Serendipity 3, som inte bara gett namn åt filmen utan är dit Sara och Jonathan går och fikar efter att de träffats inne i varuhuset.
 Hotellet Waldorf Astoria.
 Golfklubben på Chelsea-piren.
Bokhandeln Housing Works i Soho.
Och så klart skridskobanan i Central Park under jultid. 
 Jag tänker inte gå in desto mer på vad som händer i filmen, men det är ju ett romantiskt drama så romantiska förvecklingar och dramatiska sista-minuten-vändningar är det gott om. En liten bagatell till film som ofta glöms bort på listor över stämningsfulla julfilmer. För inte kan det vara så att den anses så dålig att den inte får vara med?