"Nada" - Carmen Laforet

Det är 1940-tal i Carmen Laforets roman Nada. Inbördeskriget är över, Francos skugga vilar över landet och unga Andrea anländer till Barcelona för att läsa litteratur vid universitetet. Inhyst hos släktingar på Calle de Aribau hamnar studierna i bakgrunden. Andreas minnen av en välmående medeklassfamilj stämmer inte överens med de människor som nu befolkar den mörka och fuktdrypande våningen. Fattigdom och smuts har tagit över och den frihet som Andrea sett fram emot begränsas av tant Angustias dogmatiska religiositet. Det händer saker mellan personerna i lägenheten som Andrea inte riktigt förstår. Via universitetet får hon kontakt med den förmögna studenten Ena. Vänskapen sätts dock på prov då den senare också står i förbindelse med Calle de Aribau.

Att läsa Nada var som att närvara vid en tjurfäktning. Jag förstår inte alltid vad jag läser vilket gör det hela svårsmält. Misstänker att problemet kan identiferas via begreppet "machismo". Det kan ev. förklara vissa karaktärers annars obegripliga beteende. Språkligt är Nada inte komplicerad, men det förklaras inte mycket. Istället får man förlita sig på t.ex. Andreas försäkran om hur motbjudande livet på Calle de Aribau är. Laforets Barcelona och karaktärerna i våningen förblir främmande boken ut.

Nada räknas som modern klassiker i Spanien, en nihilistisk roman om förlorad ungdom likt Catcher in the Rye och Bonjour Tristesse. Boken går också att läsa som en kvinnlig version av Svält. Hunger, både fysisk och mental, definierar Andreas tillvaro. Tyvärr finns inte boken på svenska. Kanske något svenskt förlag kan ändra på det? Då kunde de också översätta Carmen Martín Gaites verk. Jag har glömt min gymnasiespanska, men hon ser ut att kunna skriva, Gaite (se bild).