Världsbokdag och jag föreslår en (om)läsning av Axel Munthes Boken om San Michele. Läkare, djurvän, filantrop och humanist. Axel Munthe utbildade sig i Paris, inspirerades av Charcot men avfärdade hypnosen. Vid 18 års ålder: förälskar sig i Capri och bestämmer sig för att en dag bygga hus där. Kolera bröt ut i Neapel, Munthe reste ner. Han blir kvar i Italien och slår sig ner i Keats hus. Efter framgångsrikt praktiserande återvände han till Sverige som drottning Victorias privatläkare. År av sparande senare: bygget av Villa San Michele påbörjas. En period av depression och annalkande blindhet och han får rådet av författaren Henry James att skriva en bok. Det blir The Story of San Michele,vilken skrevs på engelska. En internationell succé som översattes till 25 andra språk. Pengarna från boken gick till reservat för småfåglar i Sverige och Italien.Boken om San Michele är inte självbiografi, läkarmemoar, skönlitteratur eller historia. Eller, den är allt det. Men handlar mest, skriver Munthe själv, om Döden. Den handlar också om det mer bräckliga livet. Om Munthes hundar, om mötet med en grå liten tomte, om resor till Lappland, om franska societetsdamer, om sömnlöshet, om utgrävningarna på Capri och om kejsar Tiberius. Framförallt skildrar den Munthes livshållning: respekt och förundran inför allt levande, nödvändigheten av humor och modet att möta slutet. Man får också en glimt av andra, mindre ödmjuka sidor. Villa San Michele är idag välkänt museum och kulturinstitut. Det här är min bok för en öde ö (eller gärna Capri). Och en fin bok - tycker jag - att läsa på en världsbokdag. Bonne lecture osv!
p.s. Bengt Jangfeldt har skrivit en biografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar