Cowboys har invaderat vita duken. I alla fall min: No Country for Old Men, 3:10 to Yuma och The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Den sistnämnda är så bra att måste 1. köpa filmen så jag kan se den igen och igen samt 2. läsa boken på vilken filmen är baserad. Lilla huset på prärien, The Macahans och How the West Was Won har satt spår som sitter kvar också i vuxen ålder. Ovannämnda filmer är väl värda ett biobesök medan nedanstående klassiker tål att ses (om) en lat söndagseftermiddag:
High Noon: Gary Cooper står ensam mot ett gäng skurkar. Som vanligt fegar stadsborna och Cooper slänger i avsky sheriffstjärnan i backen. Men tar upp den igen. Moraliskt dilemma följer då frun är fredsivrande quaker.
Sju vågade livet: Den här har väl alla sett, men den är så bra att den tål att ses igen. Skjutglada cowboys går motvilligt med på att försvara en mexikansk by mot banditer. Baserad på Kurosawas Sju samurajer. Perfekt matiné.
McCabe & Mrs Miller: En av mina absoluta favoriter. Robert Altmans film är en superrealistisk antivästern utan lätt identifierbara hjältar. Desutom en kärlekshistoria med tragiska undertoner. Warren Beatty i en av sina bästa roller och Julie Christie inte fy skam hon heller. Musik av Leonard Cohen.
För en handfull dollar: Ännu en Kurosawa-remake (Yojimbo). Clint Eastwood är hjälten som spelar ut två rivaliserande skurkfamiljer mot varandra. Sedan rider han bort i solnedgången.
Open Range: Kevin Costner utan dansande vargar. Lågmäld västern där spänningen mellan den lille mannen och den mäktige ranchägarern byggs upp gradvis. Robert Duvall och Annette Benning i birollerna gör det här till en riktigt bra film.
3 kommentarer:
Åh så härligt med någon som verkligen gillar en rejäl western! Jag har varit på väg att se på No Country for old men ett tag nu, men väntar tills den flyttas till Biopalatset (närmare, mysigare bio) från den gräsliga Bergakungen (hemsk, stor, på fel sida stan (Göteborg)). Open Range och Sheriffen är klara favoriter.
Hm, Bergakungen fanns nog inte när jag bodde i Göteborg (ca 7 år sedan). Men Biopalatset minns jag, dit gick jag ofta. No Country var mycket bra, men gå för allt i världen och se Jesse James när den går upp, den var en upplevelse! Och den var lång. Jag smälter fortfarande alla intryck.
Ska hålla utkik efter Jesse.
Skicka en kommentar