söndag, juni 22, 2008

Sommardeckare

Marika Andrae har skrivit intressant om B. Wahlströms ungdomsböcker i Rött eller Grönt? Själv valde jag oftast grönt, mest för att min äldre bror sträckläste Biggles och Tre Deckare och jag fick ärva. Jag väljer fortfarande "grönt" när valet som vuxen står mellan chick lit (rött) och deckare (grönt). I båda fallen irriterar jag mig dock på författarnas föreställningar om sina läsare.

Chick lit förutsätter allt som oftast att jag kan identifiera mig med karaktärer som mest tänker på män, shopping och det lilla livet, medan deckarförfattarna tar för givet att jag delar deras oftast ärkekonservativa åsikter ifråga om dödsstraff, kriminalpsykologi och nödvändigheten av våld. Och jo, jag vet. Det rör sig om fantasier i båda fallen och man är och blir faktiskt inte det man läser. Hur som helst har jag lättare att acceptera floskler i deckarform. Följande deckarförfattarskap är nya för mig och rekommenderas med vissa reservationer:

Tess Gerritsen: Body Double. Bokhore-Helena tipsade om Gerritsens polis- och obducentserie som utspelas i Boston med omnejd. Och jo, det här är bättre än Patricia Cornwell (vars macho-konservatism går långt över gränsen för vad jag står ut med). Body Double är Natural Born Killers-inspirerad bladvändare.

Nicci French: Losing You. Författarparet "Nicci Frenchs" deckare utspelas här på brittisk ö utanför södra Englands kust. På tal om bladvändare, här går det undan då boken utspelas under en enda dag. Starka Mary Higgins Clark-vibbar (varningar) kring det här författarparet. Dvs filmiska beskrivningar och banalt slut.

Harlan Coben: Promise Me. Okej, jag läste The Woods i mars men har faktiskt glömt bort vad den handlade om. Tyckte bra om den franska filmatiseringen av Tell No One även om de logiska luckorna var stora nog att svälja vissa karaktärer hela. På tal om karaktärer så är de återkommande i vissa av Cobens böcker och inte helt realistiska. Dessutom har han en förkärlek för omotiverat övervåld.

Gerritsen och Coben fungerar utmärkt som verklighetsflykt. Nicci French hoppar jag över i fortsättningen.

2 kommentarer:

Marianne sa...

Gerritsen är helt OK som tidsfördriv, ganska spännande också.
Jag har nyss läst ut "The Mephisto Club" som inte riktigt var lika bra som "Body Double", men en del oväntade vändningar.
Faktum är att jag började läsa T.G av misstag; tänkte att det kunde vara kul att läsa en norsk författare :-)
Hon är ju inte mer norsk än vad jag är, men med det efternamnet så ...

Mrs. B sa...

Ah, The Mephisto Club hade jag tänkt köpa. Kanske väljer annan då. Gerritsen som norsk, jo namnet luras.