torsdag, juli 03, 2008

A Moveable Feast

"If you are lucky enough to have lived in Paris as a young [wo]man, then wherever you go for the rest of your life, it stays with you, for Paris is a moveable feast."
- Ernest Hemingway, A Moveable Feast (1964)

Det är nog sant det Hemingway skriver, men varje gång jag kommer tillbaka till Paris slås jag av hur festligt det är just där, inte minst på mat- och dryckesfronten. Ibland är det förstås oavsiktligt roligt. Min köksfranska är hyfsad, ändå gör jag galna felläsningar och beställer in mat som visar sig vara något helt annat än det jag tänkt mig. Sist råkade jag t.ex. beställa in kalvnjure (rognon de veau), som visserligen var både mild och god. Mr. B, som inte alls pratar franska, gör sällan samma misstag. Jag tror det beror på att han är förtjust i det jag generellt undviker (inälvsmat, grisfötter etc). Han har alltså lärt sig all franska på menyn den praktiska vägen.

Hursomhelst, godast under det här besöket var en petit salé vi åt på en bistro i 6e; dvs. långkokt fläsklägg och puylinser, och så mört att fläsket trillade isär bara man petade på det. En specialitet från Auvergne, tydligen. Blev så inspirerad att jag genast beställde Clotilde Dusouliers kokbok Chocolate & Zucchini, eftersom jag hittade ett petit salé-recept på hennes underbara blogg. När jag ändå var i beställningsfarten klickade jag också till mig hennes matguide till Paris. Den anlände igår och är en guldgruva. Inte bara för restaurangtipsen, utan också för adresserna till diverse mat- och köksredskapsaffärer.

Det går f.ö. att hitta fina, franska varor också i London, om man letar lite. Lionel Poilânes sega surdegsbröd säljes t.ex. på Waitrose och bakas dagligen på Elizabeth street (i det enda existerande Poilânebageriet utanför Paris). Jag har också hittat ljuvligt te från Mariage Frères i en inredningsbutik på Fulham road. Och macarons kan numera köpas och förtäras hemma eller i Ladurées kafé i Harrodsbyggnaden. Så visst, Hemingway hade rätt; man tar det alltid med sig. Även om det så klart inte var mat han pratade om.

7 kommentarer:

Kurt sa...

Petit salé är alltså fransk ärtsoppa! Annars kan ju litteratur inspirera till att äta mat som man absolut inte skulle tänka sig att äta annars. Jag uppskattar t ex inte inälvsmat, men efter att ha läst Odysseus så kulle nog de flesta av oss kunna tänka sig att äta stekt njure till frukost, åtminstone som en hyllning den 16 Juni.

Mrs. B sa...

Haha, linser, Kurt, linser! inte ärtor. Fast visst... Fattade först ingenting ang: Odysseus + njure + 16 juni. Tänkte på Homeros. Tur att man kan googla.

Ylva sa...

Huhuhu för inälvor och andra läskigheter. När jag var i Paris satsade jag på säkra kort som bœuf bourgignon och chevre chaud(ursäkta stavningen-min franska är si och så). När det gäller mat finns inget utrymme för misstag, så mr B har all min sympati!
Numera äter jag inte ens muskler, så vad skulle jag då välja från menyn? Ratatouille?

Ylva sa...

Men visst har Hemingway helt rätt - Paris stannar hos en när man väl varit där (om bara på ett kort besök). I Göteborg finns som tur är Le Pain Français som kan erbjuda bröd bakat på franskt mjöl och franska bakverks så som mandelcroissant och eclairer...

Caroline sa...

Åh Clotilde! Har inte läst hennes blogg på evigheter. Skall mos def kolla upp hennes matguide till Paris, den låter intill oumbärlig!

Mrs. B sa...

ylva: nej, vegetarianer har det inte helt lätt i Frankrike. Clotilde nämner några ställen där man slipper äta sig mätt på sallad.

Visst känner jag till Le Pain Francais! De förra ägarna är vänner till mig. En av deras bagare brukade (fel)svara "Det är mycket mjöligt", när han inte visste svaret på en fråga. Samme man brukade också "åka på foten" ner till stan. Faktiskt rätt kul, men misstänker att jag ofta låter precis lika idiotisk när jag talar "franska"...

Mrs. B sa...

Caroline: har nu bläddrat ordentligt i Clotildes guide och säger så här - färre restaurangtips än vanligt i böcker av det här slaget, men förhoppnigsvis är de alla istället riktigt bra.

Lite förvånande att restaurangerna i 18e arr är så få, eftersom hon tydligen bor där (kanske därför - hur kul att se turister ockupera ens favoriter?).

Men man kan komplettera med Brundins Montmartre-guide, som inte alls är så dålig som omslaget antyder. Hon tipsar dessutom om klädbutiker, barer och andra godsaker.

Är extra förtjust just i halvsunkiga men charmiga Pigalle/Montmartre/St Denis eftersom jag en gång för länge sedan (suck, vad tiden går!) bott där...