Fred Vargas - "Seeking Whom He May Devour"

Kom tillbaka Jean-Christophe Grangé, allt är förlåtet! Eller, nej så dålig är inte Fred Vargas deckare. Eller, jo. Psykologiskt otrolig (som de flesta nutida deckare) och befolkad av typiska deckarkaraktärer. Naturligtvis är också slutet oförutsägbart bara för att viktiga ledtrådar och resonemang inte presenterats tidigare i boken. På plussidan har vi fina beskrivningar av de franska alperna och livet som fårfarmare i sydöstra Frankrike. Och är det inte för miljöerna man ofta läser den här typen av deckare? Här räckte dock exotismen inte till. På miljöer, dramatiska händelseförlopp och otroliga sammanträffanden är Grangé så mycket bättre. Det blir nog inte fler Vargas för mig. Blir det överhuvudtaget fler deckare på ett tag? Är uttråkad av hela genren. Hursomhelst, handlingen i korthet: ett antal fårrivningar begås. Sedan ett mord. Är den skyldige en varg, en människa - eller kanske en varulv? Tre omaka personer bildar tillfällig resande grupp för att ta reda på sanningen. Så småningom ansluter sig också en kommisarie från Paris. Och så är jakten igång. Inte så spännande som det (kanske) verkar. Läs istället Grangés Vargarnas Tid.