lördag, januari 03, 2009

Gör om mig på film

Visste ni att den allra första gör-om-mig-filmen var Now, Voyager med Bette Davis? Inte jag heller. Inga bilder på Davis karaktär "innan" förvandlingen i filmen fick f.ö. publiceras innan premiären. Samtidigt betonade pr-materialet det enorma jobb Davis genomgått för att framstå som oattraktiv, ful rent ut sagt. Varför? Jo, studion var tydligen rädd att Davis filmstjärneimage skulle hotas ifall oansenligheten på något sätt framstod som hennes naturliga. I Hollywood ansågs hon redan alltför oglamorös, dvs inte tillräckligt snygg. Allt återberättas i boken The Makeover in Movies.

Moderna paralleller: Nicole Kidman och skriverierna om hennes lösnäsa innan premiären av Timmarna. Samt affischerna för The Princess Diaries. På dem hittar man enbart bilder av en uppiffad Anne Hathaway, dvs "efter" hennes karaktärs förvandling. Hathaway, som var relativt okänd och lanserades som den senaste i raden av tonårsstjärnor, fick absolut inte framstå som alldaglig. Se också likheterna mellan Davis och Hathaway innan förvandlingen:









Buskiga ögonbryn, GLASÖGON, mittbenat trist hår, illasittande kläder, samt klumpiga skor (syns tyvärr inte i bild) - här är det frågan om övertydlig förfulning. I The Princess Diaries bryter den manlige stylisten av Hathaways glasögon på mitten, vilket också sker i Now, Voyager. Ett bevis på den första filmens inflytande, jämför också med t.ex. Moonstruck, She's All That och Sabrina. Vad vill jag säga med det här då? Kanske bara att boken The Makeover in Movies är vansinnigt kul läsning. Författarna lovar också förklara varför gör om mig-konceptet är så oemotståndligt. Det ser jag fram emot och lovar rapportera när jag läst klart.

4 kommentarer:

Ylva sa...

Visst är det ett märklig fenomen det där med vad som enligt filmproducenterna gör en person ful. Ful-faktor nummer ett tycks vara glasögon (och det är för mig totalt obegripligt eftersom det är min absoluta attraktionsfetish när det gäller män. En snygg man blir ännu snyggare med glasögon, tycker jag.)
Kanske det tyder på folks (mäns?) oförmåga att se innanför attributen. Man kan jämföra med Nicole Kidman som över en natt PLÖTSLIGT kallades vackrast och sexigast i världen bara för att hon hade korsett på sig i en film. Hon var ju samma rödhåriga blekfisiga men mycket söta tjej som förut!
Anyhoo. Jag kan också jämföra med den genre jag översätter - romance novels - där mindre attraktiva män alltid, säger ALLTID, har glasögon. Och i det senaste manus jag jobbade med såg hjälten först inte hur vacker hjältinnan var förrän hon släppte ner sitt långa hår och hade en genomskinlig blus och tajta jeans på sig. GGRRRRR!!!
Anledningen till att "Gör om mig"-temat är så omåttligt populärt både inom film och i veckopressen måste väl vara för att det bygger på tanken att allt är möjligt - det döljer sig kanske en skönhet inuti mig också...
För övrigt tycker jag att Cher var snyggare före make overn i Moonstruck...

Mrs. B sa...

Ja, glasögonkoden är rätt märklig men lätt att ta till. Författarna till boken jag läser påminner också att både glasögon och de klumpiga skorna som Hathaway snubblar runt i faktiskt anses som rätt hippa bland tonåringar. Men det verkar inte spela någon roll. De här filmerna är som Murder She Wrote, de utspelas i något alternativs universom som bara påminner om vårt. Och jo, jag misstänker att din teori om makeover-grejen är densamma som författarna kommer att läga fram. Det är inte så mycket nytt de kommer med och de är lite jobbigt arga över alla stereotypa könsroller etc. Visst, jag håller med dem i sak, men tror ändå att de flesta som ser de här filmerna också ser igenom dem. Fast vad vet jag.

saom sa...

Ah, intressant!
När det gäller En prinsessas dagbok är det ju rent löjligt hur de försökt "förfula" slående vackra Anne Hathaway. Hon är ju precis lika söt innan.

Mrs. B sa...

Ja, visst är hon och det gäller för övrigt så gott som alla skådespelerskor i gör om mig-genren, att de är ursnygga hur de än stylats. Ett undantag som författarna till boken skriver om är My Big Fat Greek Wedding, där huvudpersonen ser ut som folk gör mest, söt men inte filmstjärnesnygg.