Nej, den här boken lämnar mig oväntat kall. Half of a Yellow Sun är som en kurs i kreativt skrivande. Ingredienserna är så tydligt urskiljbara. Övertydliga. Persongalleriet (the usual suspects: ond, god, fattig, rik &c.) radas upp, krisen introduceras och huvudpersonernas tillrättalagda tillvaro rasar gradvis samman. Jaha. Lägg till det en omstrukturering i kronologin för att hålla läsarens intresse uppe, ett oförstående barnperspektiv och en handling som delvis baseras på hemska historiska händelser. Det är kompetent gjort och Adichie har uppenbarligen ett hedervärt motiv; jag tror visst på hennes starka behov av att skildra Biafrakriget skönlitterärt. Och jag lär mig en del om Nigerias moderna historia, jag förstår plötsligt den antipati som fortfarande verkar prägla relationerna mellan landets norra och södra delar. Men det räcker inte för mig. Jag kan inte tycka att det här är fantastiskt bara för att ämnet är jobbigt. De lite pappersgubbiga karaktärsskildringarna djupnar iofs en bit in i boken och ändå... Texten själv saknar också alla spår av det kaos som beskrivs. Det är inte dåligt, men jag kan inte hjälpa att det känns som att det kunde gjorts bättre. Hade jag kanske bara för höga förväntningar?lördag, januari 17, 2009
"Half of a Yellow Sun" - Chimamanda Ngozi Adichie
Nej, den här boken lämnar mig oväntat kall. Half of a Yellow Sun är som en kurs i kreativt skrivande. Ingredienserna är så tydligt urskiljbara. Övertydliga. Persongalleriet (the usual suspects: ond, god, fattig, rik &c.) radas upp, krisen introduceras och huvudpersonernas tillrättalagda tillvaro rasar gradvis samman. Jaha. Lägg till det en omstrukturering i kronologin för att hålla läsarens intresse uppe, ett oförstående barnperspektiv och en handling som delvis baseras på hemska historiska händelser. Det är kompetent gjort och Adichie har uppenbarligen ett hedervärt motiv; jag tror visst på hennes starka behov av att skildra Biafrakriget skönlitterärt. Och jag lär mig en del om Nigerias moderna historia, jag förstår plötsligt den antipati som fortfarande verkar prägla relationerna mellan landets norra och södra delar. Men det räcker inte för mig. Jag kan inte tycka att det här är fantastiskt bara för att ämnet är jobbigt. De lite pappersgubbiga karaktärsskildringarna djupnar iofs en bit in i boken och ändå... Texten själv saknar också alla spår av det kaos som beskrivs. Det är inte dåligt, men jag kan inte hjälpa att det känns som att det kunde gjorts bättre. Hade jag kanske bara för höga förväntningar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Misstänkte just den här boken för att vara ungefär som du beskriver den. "Jag kan inte tycka att det här är fantastiskt bara för att ämnet är jobbigt" var en bra formulering som nästan borde få bli namnet på en hel liten genre.
Åh, jag som tyckte det var en helt fantastisk roman, skickligt framförd, fint skildrad. Men det är inte ämnet i sig som gör att jag gillar att hylla den. Tittar tillbaka på vad jag skrev om den hos mig, så mitt minne inte är en efterhandskonstruktion. Men jag var helt tagen! "Ofta blir jag skeptisk gentemot sådant som tokhyllas. Men jag instämmer i varje liten hyllningsfras. Jag instämmer i citaten som finns på pocketboken saxade ur recensioner. Romanen är ett mästerverk." Vad jag vill att du och Spectatia fick samma upplevelse som jag!
En hel genre, ja, där böcker som ofta kallas viktiga också kunde ingå. Jag har lite svårt för den benämningen, eftersom jag inte vet riktigt vad den betyder (viktig för vem? hur då?)
Hermia, det är verkligen olika det där hur man upplever böcker. Jag undrar om inte Adichies roman skulle fungera bättre som film, i alla fall för mig?
Skicka en kommentar