Ajaj, två dagar efter nyårsnatten lider jag fortfarande av champagnebaksmälla. Jag läser, men orkar knappt reflektera över vad. Under juldagarna varvade jag iallafall Charlaine Harris med Ian Burumas reportage om mordet på holländske filmaren Theo van Gogh. Harris böcker orkar jag inte skriva så mycket om, tänk övernaturligheter, white trashromantik och explicita sexscener. Litterär motsvarighet till snabbmat. Det är beroendeframkallande och lättuggat, men mättar inte särskilt länge och läser man för mycket börjar man snart må illa.
Det gjorde jag i och för sig också efter att ha läst Ian Burumas reportagebok, men av helt andra orsaker. Precis som Gellert Tamas i suveräna Lasermannen utgår Buruma i Mordet i Amsterdam från en till synes enstaka våldshandling för att teckna ett porträtt av ett samhälle i kris, där den centrala frågan är om islam verkligen kan förenas med västerländsk demokrati. Där Ayaan Hirsi Ali svarat tvärt nej på frågan och menar att islam är i sig fundamentalistisk och måste genomgå en upplysningsprocess ("Vi behöver en muslimsk Voltaire!") ser Buruma en total sekularisering av muslimska européer som en orealistisk framtidsvision. Han hoppas istället på de religiösa institutionerna som ett slags medlare, i bästa fall (demokratiska) förmedlare. Ytterst menar Buruma att religion visst kan förenas med demokrati om den förra blir en strikt privat angelägenhet. Självklart kan man tycka, men hur ska man förhålla sig till de som förespråkar politisk islam?
Det har Buruma inget egentligt svar på. Styrkan i boken är istället hans känsliga analys av dagens Nederländerna, de politiska och personliga orsakerna han ger till van Goghs provocerande utspel och porträttet av mördaren Mohammed Bouyeris förvirrade radikalism. Mao en samhällsanalys där ideologiska, polemiska utspel står tillbaka för ett försök till förståelse och en mängd perspektiv och röster får plats. Det här är berikande läsning för mig. För den intresserade men lite late, här en bra frågor-och-svarfilm med Buruma. Och här intressant debatt om halal-tv, särskilt andra halvan.
Nu ska jag gå och lägga mig igen.
Det har Buruma inget egentligt svar på. Styrkan i boken är istället hans känsliga analys av dagens Nederländerna, de politiska och personliga orsakerna han ger till van Goghs provocerande utspel och porträttet av mördaren Mohammed Bouyeris förvirrade radikalism. Mao en samhällsanalys där ideologiska, polemiska utspel står tillbaka för ett försök till förståelse och en mängd perspektiv och röster får plats. Det här är berikande läsning för mig. För den intresserade men lite late, här en bra frågor-och-svarfilm med Buruma. Och här intressant debatt om halal-tv, särskilt andra halvan.
Nu ska jag gå och lägga mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar