Deckare som utspelar sig i Sovjetunionen 1930-1950: Långsamt, plågsamt svälter en by ihjäl, de förfrusna människospillrorna tuggar i desperation i sig bark och jord. Två bröder jagar en katt in i skogen där en av dem försvinner, troligtvis offer för kannibalism. I nästa kapitel ett tjugoårigt hopp till Moskva och bokens huvudperson Leo Demidov, framgångsrik officer i den sovjetiska säkerhetstjänsten. Av en slump kommer han en barnmördare på spåren, men i det mest perfekta av samhällen förekommer officiellt ingen kriminalitet och Leos undersökning läggs ner. Barnmorden fortsätter dock. Har de något samband med det som hände tjugo år tidigare?Child 44 nominerades till Booker-priset förra året och det första kapitlet i boken är otäckt och originellt. Synd bara att Smith är en riktigt usel människokännare. Hans huvudperson är endimensionell och naiv - inte alls trovärdig. Relationen mellan Leo och hustrun är likaledes hoppig och psykologiskt otrolig. När Smith sedan avslöjar både mördaren och det minst sagt långsökta motivet halvvägs in i boken blir resten av läsningen en leda. Misstänker att Booker-nomineringen beror på att boken berör just Holodomor. Det tål att upprepas: ett kontroversiellt ämne allena gör inte en bra bok.
8 kommentarer:
Jag håller helt med dig. Bokens starkaste fördel enligt mig var att jag lärde mig ett och annat. Sen fanns det mycket att anmärka på vad gäller resten. Men det har jag känt mig ganska ensam om att tycka. Fram till nu. Tack!
Det gjorde jag också, lärde mig något alltså. Men det räckte inte. Ser att du nyss läst Lily Dahl - å, som jag älskade den när jag läste den första gången, får nu lust att läsa om efter ditt inlägg!
Det finns ju nu en speciell sorts genre med f.d Östeuropa noir-deckare. Amerikanen Olen Steinhauer tillhör dem som skriver ganska bra böcker i denna stil.
Men inte har han, Steinhauer, blivit Booker-nominerad för det! Bläd för Smith, verkar dessutom som att uppföljaren är lika dålig och handlar om nästan samma sak...
Bläd? Blä, skulle det stå...
Och jag som tyckte att den var så bra, gillar det där med olika tidsplan. Mer trovärdigt än deckare som utspelas i småstäder där det begås mord efter mord efter mord. Skall precis börja läsa uppföljaren.
De olika tidsplanen hade jag inget emot, det dåliga med Smiths bok var huvudpersonernas karaktärer och hur dessa utvecklades. Vad tyckte du om dem, kändes de trovärdiga för dig?
De var OK tyckte ja, minst trovärdig var väl kanske mördaren och motivet lite långsökt men egentligen vet man aldrig vad som försiggår i en galnings hjärna. Författaren hade "inspirerats" av Slaktaren från Rostov som mördade 53 personer... Skall bli intressant att se om jag tycker uppföljaren är lika bra.
Skicka en kommentar