Peter Ackroyd - "The Lambs of London"

Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör.

Ackroyd skriver fiktivt om syskonen Charles och Mary Lamb, mest kända för sin barnvänliga version av Shakespeares samlade. I The Lambs of London är inte oväntat Shakespeare - eller rättare sagt upptäckten av hans sedan länge försvunna papper - i centrum. I det sena 1700-talets London uppstår en intensiv Shakespeare-feber, men varför vägrar den unge bokhandlaren William Ireland att avslöja var han hittat den litterära skatten?

Ackroyds historiska romaner är olika genren i övrigt. I The Lambs of London blandas med varlig hand fakta och fiktion även om Lambs inte alls når upp till mästerliga Hawksmoor. Tror det beror på att Ackroyd ibland hakar upp sig på just de faktiska förhållandena, som iofs är dramatiska i sig. T.ex. tappade Mary Lamb sinnet och stack ihjäl mamma Lamb. Det kan också bero på att han försöker berätta två historier, den om Lambs och den om Ireland, i ett relativt kort format. Ibland känns berättelsen ganska tunn.

Slutsats: läsvärt för den som är intresserad av platsen, perioden eller personerna. Och det är ju jag. Romanen passar perfekt in i mitt romantik-projekt då syskonen Lamb var inte bara samtida utan också bekanta med Coleridge och Wordsworth. Här har istället de likaledes historiska figurerna William Ireland och Thomas de Quincey viktiga biroller. Med biografier över både London och Themsen, samt en rad romaner som utspelas i historiska London, kommer Ackroyd i sina bästa stunder mig att tänka på både Pepys och Hazlitt - lättillgänglig utan att vara banal. Nu vill jag läsa Chatterton!