Miles Franklin - "My Brilliant Career"

Françoise Sagan i australiska bushen - Possum Gully, Bruggabong, West Bin Bin! I My Brilliant Career (1901) hamnar familjen Melvyn i ekonomiska svårigheter när fadern börjar dricka. För sextonåriga dottern Sybylla blir slaget hårt. Hennes ambition att göra något speciellt av sitt liv kvävs sakta av fattigdom och hårt, fysiskt arbete:

"All were weary, all but the sun. He seemed to glory in his power, relentless and untiring, as he swung boldly in the sky, triumphantly leering down upon his helpless victims. Weariness! Weariness! This was my life - my life - my career, my brilliant career!" (s. 21)

Räddningen blir en inbjudan till mormoderns välmående gård, där hon återigen får tillfälle att läsa, vandra fritt och drömma. På sina vandringar observeras hon av grannen Harold Beecham, som faller handlöst för den egensinnia flickan och erbjuder henne sin hand. Men Sybylla tvekar, då ett äktenskap med Harold hotar hennes planer på en "lysande karriär", trots löften om att han inte ska stå i vägen.

Författaren Stella Franklin var bara sexton år när hon skrev boken. Sexton! Ursäkta därför melodramatiken och de ibland högtravande dialogerna. De är säkert utmärkta exempel på hur en sextonåring à la 1901 resonerade. Samtidigt är hon klarsynt brådmogen. My Brilliant Career liknar Little Women och Anne på Grönkulla, men huvudpersonens ambition är vagare och därför mer kontroversiell. Mer lik Françoise Sagan, mao. Ja, jag tjatar alltid om Sagan och måste göra det igen, eftersom Sybylla drivs mest av det hon inte vill. Hennes kärlek till den australiska bushen och dess nybyggare är trots det intensiv; friheten hon slutligen finner i hettan, dammet och, faktiskt, fattigdomen eggar både hennes och läsarens fantasi:

"I have voiced the things around me, the small-minded thoughts, the sodden round of grinding tasks - a monotonous, purposeless, needless existence. But patience, O heart, surely I can make a purpose!" (s. 228)

Att den unga Stella Franklin fick betala för sin frispråkiga, konträra hjältinna råder lite tvivel om. Trots den manliga pseudonymen identifierades hon som författaren och romanen lästes som självbiografi. Havelock Ellis, tidens mesta sexualexpert, ni vet, bodde vid tidpunkten i Australien och tolkade naturligtvis huvudpersonen som perverterad, abnormal. I förlängningen tolkade han också Franklin och hon drog genast tillbaka boken. Först 1966, flera år efter hennes död, trycktes den på nytt. Jag som ofta sett den här boken i tidigare Virago-upplaga behövde tydligen ett nytt omslag för att lockas. Hädanefter kommer jag att skärskåda de gröna Virago-ryggar jag hittar på Oxfam.