I höst läser jag Proust. Jag har beställt romansviten på svenska, men dumt nog angett min svenska adress. Istället läser jag en engelsk upplaga som redan står i bokhyllan. Den franska originaltexten ger jag mig inte på, ialla fall inte den här gången. Turerna kring den nya versionen av Hemingways A Moveable Feast påminner om att inte ens på originalspråket kan man räkna med att en text ser likadan ut genom tiderna. Det gäller tydligen också Prousts À la recherche du temps perdu, vilken existerar i, vad jag vet, hittills tre franska versioner.Det har gjorts två engelska översättningar av Prousts svit: Remembrance of
Things Past är namnet på C. K. Scott Moncrieffs version från början av 1900-talet. Den anses undermålig och har reviderats rejält av Terence Kilmartin. Han gjorde sig bl.a. av med Moncrieffs latinismer och felöversättningar. Den s.k. Moncrieff/Kilmartin-översättningen från 1981 är den mest lästa, oftast citerade och den jag kommer att läsa. Under 1990-talet publicerades ytterligare en engelsk översättning, där varje bok i serien försetts med egen översättare. Namnet på sviten har ändrats till 
In Search of Lost Time. Här är språket mer direkt och lättfattligt, men vissa kritiker menar att Prousts speciella språkbruk därmed gått förlorat. Andra kritiker anser att översättarna lyckats bättre med just de långa meningsbyggnaderna och det sexuella temat, fast ser också vissa nackdelar med att använda sig av flera översättare. Av flera skäl, som också nämns i artiklarna jag länkar till ovan, valde jag bort den här versionen. Sådär, ett inlägg möjligtvis bara för fanatiskt Proust-intresserade.
6 kommentarer:
Jag satt som klistrad genom hela inlägget ;) Tack för uppfriskandet av mitt minne ang. turerna i den engelska översättningen. Är glad att jag inte behöver läsa sviten på engelska.
När jag väl sätter igång med den inbundna versionen, får jag en tidigare översättning, dock mkt lik den senare; Vallqvists ändringar till pocketupplagan har utförts i enlighet med de senare franska, om jag förstått saken rätt.
Bara för att skall jag nu traggla mig igenom några proustmeningar på franska!
...och i jakt på mina sidor franska, insåg jag just att de parallellpublicerat Moncrieffs översättning..! En typ av o-bonus, kanske. http://www.page2007.com/news/proust/0001-longtemps-je-me-suis-couche-de-bonne-heure
Jag undrar om Vallqvist utgått från 1992 års franska version, eller kanske den tidigare (men då nya) versionen från 1954? Det ska bli spännande att så småningom jämföra hennes översättning med Moncriff/Kilmartins.
Åha, det måste var Moncrieff utan Kilmartin som är tillgänglig på nätet, de blir också spännande att jämföra ssmo.
De engelska översättardiskussionerna känns överlag annars rätt petiga och, misstänker jag, ger ett falskt intryck av att det två översättningarna skulle var väldigt olika. Det rör sig ju fortfarande om Prousts text!
Åh, men tack! Jag satt just och bläddrade förtvivlat mellan de olika engelska versionerna på nätbokhandeln här om dagen, men konstaterade efter ett tag att jag fick låta frågan bero tills jag hade lyckats klura ut hur det förhöll sig med de olika översättningarna.
Nu vet jag hur jag så småningom ska göra. Som du säger "mest läst, oftast citerad" är viktiga faktorer.
Spectatia: Den senaste revisionen (DJ Engright, 1993) av Moncrieff/Kilmartin-översättningen har numera också bytt namn till In Search of Lost Time, vilket kan var bra att veta.
Antecknat!
Skicka en kommentar