Susan Wade - "Still Missing: Amelia Earhart and the Search for Modern Feminism"

höstens inspirationskälla: Amelia Earhart, 1897 - 1937

I senaste numret av The New Yorker läser jag en artikel av Judith Thurman om Amelia Aerhart, vilket leder mig till Susan Wares så här långt utmärkta biografi, Still Missing, över samma person. Ware avviker från traditionell biografistruktur och man slipper fokuseringen på Earharts mystiska försvinnande under sin jorden-runt-flygning. Istället läser Ware Earhart som en metafor för en viss feminism, "individualfeminismen", vilken uppstod åren efter suffragettstriderna och sedan glömdes bort när andra världskriget bröt ut. Den liberala feminismen är väl det närmaste vi kommer den idag.

Denna feminism tog sig hursomhelst uttryck via exceptionellt begåvade och framgångsrika kvinnor, vars prestationer fungerade som exempel på vad kvinnor kunde åstadkomma bara de fick chansen. Enligt Ware predikade Earhart alltid aviationen som ett område där kvinnor hade en närmast unik möjlighet att utvecklas professionellt och nå full jämlikhet. Till skillnad från andra yrkeskategorier var flygning en förhållandevis ny företeelese och saknade därför en manlig, och därmed uteslutande, tradition. Fast det gjorde ingen skillnad. När flygningen kommersialiserades organiserade sig de manliga piloterna och förpassade via diverse lagar kvinnorna bak i planet, till rollen som "värdinna". Se där, den individuella feminismens begränsningar, tänker man.

Nåväl. Spännande och frustrerande som det är att läsa om amerikanska kvinnors situation under 1930-talet, är det ändå Earhart själv som fascinerar mest. Och inte konstigt, eftersom hon bokstavligt talat flyger över de restiktioner som höll tillbaka medelklasskvinnor, både genom sin personlighet och kändisskapet. Biografin innehåller en hel del bilder och jag kommer på mig själv med att studera dem intensivt. Sportigt snygg och med det berömt rufsiga håret står hon där framför sina olika plan. Sidenscarfen låg perfekt över axlarna, skriver Ware, när Earhart som första kvinna att flyga ensam över Atlanten vid ankomsten klev ur planet i London. Att hon kom att designa en egen klädkollektion (och resväskor) är en påminnelse om det inflytande Earhart hade över vad kvinnor ville se också när de tittade sig i spegeln. Katherine Hepburn var föga förvånande ett fan.

p. s. för den som undrar vad som kanske, eventuellt, hände eller kunde ha hänt, under och efter Earharts sista flygning rekommenderar Thurman Jane Mendelsons I was Amelia Earhart.