Har just avslutat Villette, Charlotte Brontës sista roman och en mer mångfacetterad, tragisk berättelse än Jane Eyre - samtidigt lika ljuvlig. Känner mig alldeles tagen och kommer att läsa om vissa delar av romanen innnan jag skriver mer om den. Men ett kan jag redan skriva: läs den! Det ångrar du inte (vem du nu är).
"In London for the first time; at an inn for the first time; [---] I wet the pillow, my arms, and my hair, with rushing tears. A dark interval of most bitter thought followed this burst; but I did not regret the step taken, nor wish to retract it. [---] I became sufficiently tranquil to be able to say my prayers and seek my couch. I had just extinguished my candle and lain down, when a deep, low mighty tone swung through the night. At first I knew not; but it was uttered twelve times, and at the twelfth colossal hum and trembling knell, I said: 'I lie in the shadow of St. Paul's.'"
- Charlotte Brontë, Villette (1853), s. 107.
2 kommentarer:
Ah, tack det ska jag göra :) Jag glömmer så lätt bort att hon har skrivit mer än bok
Vad roligt! Hoppas du gillar.
Skicka en kommentar