Henry James beskrev det som en kombination av "inconceivable boredom associated with the most extreme ecstasy" - att läsa Proust, alltså. Någon hade varnat mig för Within a Budding Grove (I skuggan av unga flickor i blom). Det är visst här läsare tenderar stupa, tråkigare än i Mme Swanns salong kan man nästan inte ha det. Tror jag det att Marcel maniskt fokuserar på hennes visserligen ljuvliga modekreationer och blomsterarrangemang. Här händer inget av intresse, sägs inget av intresse. Marcel har dessutom drabbats av exakt samma åkomma som Charles Swann gjorde i första boken; han har fallit för en person som inte förtjänar hans (eller vår) uppmärksamhet. Ja, okej då att:"when we are in love with a woman we simply project on to her a state of our own soul; that consequently the important thing is not the worth of the woman but the profundity of the state" (s. 891-892)
Men de insikter Marcel vinner är ju i stort sett identiska med Charles. Kaka på kaka. Här hjälper inte ens ett snötäckt Paris. (Intressantare då att fundera över Marcels ålder: han köper sex och donerar ärvda möbler till en bordell, samtidigt längtar han efter mamma och mormor behandlar honom som ett känsligt barn.) Paul Auster har sagt att tar man en månad på sig att läsa en bok då har man inte läst den alls. Han vet inte vad han pratar om. Att läsa om Mme Swanns vardagsrum tog betydligt längre än så och ändå stod sammanhangen klara.
Plötsligt reser Marcel och mormor till havet. Och då glittrar prosan igen. Jag blir så tacksam! Badlivet i Balbec får mig f.ö. att tänka på Eric Rohmers lågmälda och alldeles underbara Le rayon vert som utspelar sig delvis i både Cherbourg och Biarritz. I filmen har Delphines semesterplaner gått i stöpet och hon tillbringar augusti med att planlöst resa från den ena semesterorten till den andra. I Rohmers filmer behandlas existentiella frågor utan att det någonsin blir pretentiöst. Delphine söker mening med tillvaron men är inte direkt olycklig. Här är den vardagslunk som kännetecknar Rohmers filmer särskilt passande. Le rayon vert utspelar sig ju under semestern. Nedan scenen där Delphine tjuvlyssnar på en grupp semesterfirare som diskuterar just den gröna blixten, både fenomenet och Jules Vernes roman (på vilken filmen är mycket löst baserad):
Le rayon vert (1986)
F.ö. har jag bara ca hundra sidor kvar av Within a Budding Grove och ser fram emot nästa glansiga tegelsten.
5 kommentarer:
För mig representerar sådana här klassiker sommarläsning, då brukar man ha mera tid att läsa dem. Annars kan det nog stämma att del 2 är lite tung, jag vill minnas att den inte fick riktig fart förrän någonstans i del 4.
Åh ja, jag älskar när han reser till Balbec, så friskt och hoppfullt allting känns där! Känner även igen undran över Marcels ålder, hoppas komma närmare ngn typ av klarhet denna runda.
PS Tack för filmtipset, låter toppen!
Kurt: oj då har jag tung läsning att vänta mig också i nästa volym, alltså.
Caroline: Ja, åldern förbryllar. Jag måste kanske också läsa om just avsnittet med bordellerna någon gång. Kanske är det flera tidsplan som beskrivs? Ett där Marcel är kär i Gilberte och ett annat där han besöker bordeller med Bloch.
Vad gäller filmen rekommenderar jag i stort sett allt av Rohmer när man känner för något franskt.
Jag älskade verkligen att läsa Proust, hur hans språk drev in i en, hur man lystet följde Marcel på hans långsamma resa, hur jag sörjde när sista sidan var läst av denna spaning. Jag saknade Marcel länge.
Lena: kanske dags att läsa om snart?
Skicka en kommentar