"Hadn't there been something youthfully heartless in my enjoyment of the spectacle of Berlin in the early thirties, with its poverty, its political hatred and its despair?"- Christopher Isherwood "About this book" (1952).
Christopher Isherwood bodde som ung i Berlin under perioden 1929-1933. Där försörjde han sig på att ge lektioner i engelska och skrev samtidigt på vad han hoppades skulle bli den stora romanen. Samtidigt skrev han dagbok och det var istället utdrag från den, lätt förklädda till fiktion, som så småningom skulle bli hans genombrott. The Berlin Stories är just det, en serie berättelser arrangerade i två romandelar: The Last of Mr. Norris (brittiska upplagan: Mr. Norris Changes Trains) och Goodbye to Berlin. Den senare består egentligen av en serie noveller, där Isherwood, precis som i berättelsen om Mr. Norris, är både berättare och en av huvudpersonerna.
Den mest kända av dessa noveller är såklart "Sally Bowles". Den inspirerade först till en pjäs, I Am a Camera, vars namn ger en vink om Isherwoods roll i historierna och sedan till en musikal som också filmats: Cabaret. Jag är inget fan av musikaler (fast älskar vissa filmversioner, bl.a. just Cabaret) men minns en intervju med Petra Nielsen som då spelade Sally Bowles i Stockholm. Hon berättade att ett av villkoren för att få sätta upp musikalen var att man inte på något sätt fick avvika från originalet. Bland annat måste Sally bära grönt nagellack. När jag nu läst romanen förstår jag varför.
F.ö. fann jag det oerhört uppfriskande med en expatroman som inte utspelar sig i Paris. Jag känner också igen den typ av melankoli man känner inför en plats där man mest varit en långvarig besökare. Och ung. Att Isherwood skildrar en politiskt orolig period ger naturligtvis också en alldeles särskild svärta åt texten. Precis som Mephisto kan man läsa Berlinberättelserna som en roman à clef, men då glömmer man vad som händer när en författare arrangerar sina minnen litterärt:
"Indeed, it has now become hard for me to remember just how things happened. I only knew how I would like them to have happened - that is to say, how I had made them happen in my stories. And so, gradually, the real past had disappeared, along with the real Christopher Isherwood of twenty years ago. Only the Christopher Isherwood of the stories remained".
- Christopher Isherwood, "About this book", (1952).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar