"Jag började tänka på alla de osynliga Andar, som i tusen underbara stunder tecknat de massor af manuskripter, hvaraf rummet, der jag helt ensam befann mig, stod uppfyldt. Tänk om alla dessa andar ännu – kanske just i detta ögonblick – minnas på sina arbeten, hvari de säkert nedlagt mången för verlden okänd, mången förfärlig hemlighet! Tryckta böcker äro på långt när icke så dæmoniska, som manuskripter. Tryckta böcker likna bekända, uppenbarade brott, som ligga afslöjade inför allmänheten, och derföre ej längre tynga gerningsmannens eget bröst. Men manuskripter! Hvem har icke hört berättelser om döde, som saknat ro och som gått igen, endast för att inför efterlefvande upptäcka den och den lönnlådan, der den och den skriften, det och det dokumentet låg inlagdt, innehållande någon vigtig uppgift. [...] Jag anser boktryckerikonstens upptäckt vara mera omedelbart kommen ifrån andeverlden, än man vanligen föreställer sig, och att den skett för olyckliga andars räddning. Man skall le åt mig: men jag är fullt öfvertygad, att det mesta, som tryckes, icke är för de lefvandes skull – icke behöfva de så många böcker! – utan för de dödes, för att skaffa dem ro i grafven."
- C.J.L. Almqvist, Amorina (version 1839)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar