Maid in Britain

Alla dessa upstairs-downstairsberättelser. Har påbörjat Alison Lights Mrs Woolf and the Servants och tänker på just sådana. Att f.ö. just Virginia Woolf hade "problem" med sin inneboende hushållerska förvånar inte. Woolf har alltid framstått som en oattraktiv kombination av snobbism och osäkerhet  och den här studien ändrar inte intrycket. Är dock bara några sidor in i texten, så vem vet. Här en första del om herrskap och tjänstefolk i brittisk populärkultur:

Film: "Phaedra" (1962)

Mer på temat sex och kärlek mellan äldre kvinna och yngre man. I Jules Dassins Phaedra (1962) blir troféhustrun till en grekisk skeppsredare häftigt förälskad i sin styvson och inleder ett förhållande med denne. Precis som i det klassiska dramat går det förstås helt åt skogen. Skeppsredarens son spelas av en bönstjälkig Anthony Hopkins Perkins (som tycks ha dragit till roller med en inte alltid hälsosam fascination för äldre kvinnor, inklusive "mamma") och skeppsredarens hustru av sensuellt hesröstade Melina Merkouri.

Phaedra får mig att fundera över de många roller de principiella aktörerna i den här typen av förhållanden besitter. För säga vad man vill, en yngre man och äldre kvinnas relation är fortfarande något okonventionellt, rent av upprörande. Kanske är det därför relationen har given plats i litteraturen. Tänk bara på Flauberts och Stendahls skildringar av äldre, gifta kvinnor som ledsagare i unga mäns bildningsresor i erotik och kärlek. Ur de äldre kvinnornas perspektiv symboliserar de unga männen i sin tur ofta ett nytt liv, relativt fritt från traditionellt patriarkala normer och regelverk. Läs t.ex. Françoise Sagan eller Colette.

Kalla dem mansslukerskor eller cougars, den kvinna som inleder en relation med en yngre man går dock sällan oskadd ur den. Till skillnad från den äldre man som inleder en relation med en yngre kvinna, förblir den äldre kvinnans status ambivalent. Hon må vara ekonomiskt och intellektuellt överlägsen sin älskare, men hon kan alltid sättas på plats genom hänvisningar till bristen på ungdomlig skönhet och fertilitet. Och det måste väl vara i avskräckande syfte Phaedra skrivits. För vad är mer hotfullt för den äldre patriarken än att bli ersatt av en yngre, virilare kopia av honom själv? Kanske en kvinna som söker bekräftelse på villkor som liknar hans egna. Som avslutning, en något obskyr men oemotståndlig hyllning till Phaedra från Nancy Sinatra och Lee Hazelwood. Riktigt hur sångtexten relaterar till dramat har jag inte listat ut. Faktum är att jag inte förstår den överhuvudtaget: