Det här är säkert en sådan roman alla redan läst så jag tänkte inte skriva mycket om den, förutom att jag tyckte väldigt bra om Therese Bohmans Den drunknade, trots det fadda ämnet masochistisk tjej. Lite oroade jag mig på slutet, stannar Marina kvar eller sticker hon? 'Bevis' (ja, på vadå, förutom hur märket på Stellas lår uppstod) har hon ju, men sedan då? Bara det faktum att jag funderade på det här hela dagen säger något om hur väl Bohman skriver; jag bryr mig om hur det går efteråt. Jag låg kvar i sängen i morse bara för att läsa ut. På balkongräcket drillade en koltrast över alla trafikljud. Det var så vackert, lyssna här bara. Mr B bar in hett kaffe i kopp, jag ligger och drar mig under täcke och filt med romanen. Det är vår i London men luften nyper fortfarande i skinnet. När jag läser Bohman känner jag dock värmen, klibbigheten och dofterna av rutten frukt.
 |
| Gregory Crewdson, Ophelia (detalj) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar