Edward Goreys ABC (1963)

Ljusblått

Tänker att lite färgmatchning ska uppmuntra till utläsning av Modianos hysteriska (inte hysteriskt roliga, utan snarare med en huvudperson vars rörelsemönster och tankegångar är hysteriska) Place de l'Étoile (1968). Bilden togs för några dagar sedan. Just nu är det minusgrader ute och det går absolut inte att läsa utomhus längre. Arkitekturen utanför fönstret tar istället upp färgen. Det hjälper dock inte och jag fortsätter att läsa mest av pliktkänsla. För att sluta läsa en bok jag kommit halvvägs igenom gör jag bara inte. Så ofta.

"Another Babka?"

Efter ett besök på Macy's slinker jag in på Greely Square för en kopp kaffe på Urban Spaces pop up-marknad Broadway Bites. Morgonsolen bländar och träden går i gult. Det är höst i luften och i den lilla, lilla parken är allt lugnt.

När jag köper kaffe från Breads Bakery ser jag en skylt som lovar att deras chokladbabka är New Yorks bästa. Jag har aldrig ätit babka, men minns ett Seinfeldavsnitt där Jerry och Elaine slåss om den sista chokladbabkan med ett annat par. Jadå, här är de:

 

Hos Breads Bakery fanns det gott om chokladbabkas, däremot inte någon kanelversion. Jag köper med mig en hel längd för att äta hemma. I morse åt jag och Mr B de sista skivorna till frukost, lätt värmda i mikron. Gud, vilken början på dagen.

 

Patrick Modiano - Lilla smycket

På akademibokhandeln i Lxxxx hade man äntligen fått in titlar av Modiano. Lilla smycket hinner jag läsa på flygresan hem. I kvällstidningarna jag plockat på mig innan ombordstigningen läser jag om ett barn i Norge som dött av svält. Kanske är det därför jag läser Lilla smycket som en roman om barnmisshandel, eller i alla fall ett barns utsatthet. SvDs recensent läser istället en roman om papperslösa. Att det existentiella traumat huvudpersonen Therese upplevt inte är över blir hursomhelst tydligt när hon av en slump tror sig se sin mamma på tunnelbanan. En mamma hon sedan länge förmodat vara död. För att få veta mer följer Therese efter kvinnan. Kväll efter kväll väntar hon sedan på att få se henne igen, men kan inte bestämma om hon ska ge sig tillkänna.

Lilla smycket påminner en del om Marguerite Duras Lol V. Stein. Huvudpersonerna promenerar, letar, skuggar och tvekar samtidigt inför att verkligen konfrontera det förflutna. Traumatiska minnen beskrivs i nostalgiska ordalag. Jag köper det nästan, vore det inte för att Thereses existens i vuxen ålder är lika ångestframkallande som den när hon var barn. Nostalgin är alltså falsk och jag hoppas innerligt att Modiano medvetet valt att framställa den så. Parisskildringarna är jag mer förtjust i. Tydligen talas det om Modianos Paris. Någon har varit vänlig nog att lista de många platser som nämns i Lilla smycket:

Librairie du Boulevard de Clichy
Porte d’Orléans
Boulevard Jourdan
Place Blanche
Rue Fontaine
Bois de Boulogne
Rue Coustou
Rue de Douai
Gare de Lyon / Hotel Terminus
Boulevard Diderot
Porte Maillot
Gare de Lyon
Rue Puget
Place Blanche
Sèvres-Babylone

Känner plötsligt svår Parisabstinens. Det är kanske så här en vurm för Modiano börjar.

Läsro

Maniska dagar på Manhattan

Så var det flyttat. Bokhyllor och balkong står tomma i lägenheten i Earls Court Square:

Får lite magont av att titta på resterna av mitt och Mr Bs hem under nästan tio år, men tröstas av att vi slipper genomlida rivningen av Earls Court Exhibition Centre och den ekonomiska kris som antas följa för lokala näringsidkare. No kidding, projektet heter "the Earls Court Masterplan." Vem tyckte att det namnet var en god idé? När jag läser om projektet ser jag att den höga byggnad som redan finns i området kallas Empress State Building. Det verkar inte bättre än att vi flyttat från att bo i närheten av en state building till en annan. Så här ser det för tillfället ut i vår nya lägenhet på Manhattan:

 

 

Sängen står helt galet och saknar ben, medan boklådor hindrar framkomsten. Tanken är dock att mitt skrivbord ska stå i hörnet till vänster i bild. Det betyder att min utsikt kommer att vara ungefär den här:  

 

 

Bilderna kanske är för små, men det är alltså Empire State Building som tronar till vänster och Chrysler Building i högra fönstret. Hur ska jag få någonting gjort? En viktigare fråga just nu är iofs hur jag någonsin ska få ordning på prylarna i vårt nya hem. Vi har nämligen downsizat utan att vi riktigt förstod hur mycket. Undantaget är altanen som är ungefär lika stor som den studio Mr B bodde i under sommaren:

 

 

Just nu är den i princip omöblerad, men nästa sommar ska här inredas med Ikeas Äpplarömöbler och krukväxter. Den observanta noterar att det är två Högstensfåtöljer som står där just nu. De är ett inköp inspirerat av Läsdagboken som rekommenderade dem högt i somras. Hon har helt rätt, de är ljuvliga att sitta och läsa i. När det inte är november.