Filmatiseringen av Seth Grahame-Smiths zombieparodi på Jane Austens kanske mest älskade verk har sågats med fotknölarna av kritiker, men det tycker jag är orättvist eftersom förlagan inte är särskilt bra, den heller. Och förlagan är alltså inte Austen utan Pride and Prejudice and Zombies, en one-trick pony, som man säger på engelska. Efter två sidor fattar man poängen, som därefter bara är repetitiv. Det är Elizabeth Bennet, Mr Darcy - och zombies, helt enkelt. Förväntningarna på Grahame-Smiths roman var dock låga och därför blev jag inte besviken. Vad gäller filmen är jag kanske därför glatt överraskad, framförallt av att manusförfattarna valde att helt utesluta Grahame-Smiths återkommande och extremt tröttsamma sexskämt om huvudpersonernas kärlek till "balls". Bara det innebär ett extra plus i mitt betyg på filmen. I jämförelse med andra verk inspirerade av Jane Austens romaner står den här filmen sig väl. Vi slipper ju en Elizabeth Bennet som PT och jogainstruktör och får istället en alltid lika sagolik Lily James i huvudrollen. Där tänkte rollbesättarna rätt.
6 kommentarer:
boken har jag... oläst, kanske ser jag filmen, lite nyfiken (har varit statist i en zombiefilm :)
Har du? Vad roligt, berätta mer!
Kul att du tyckte om filmen! Jag har inte läst boken men tänker se filmen framöver. Jag är medlem i ett sällskap som regelbundet klär sig i empirkläder och dansar de härligt intrikata danserna från Jane Austens tid, och det var många som planerade att klä upp sig inför SF-bokhandelns förhandsvisning här i Stockholm. (Själv hann jag inte, tyvärr.)
svensk zombie-film i Göteborg: http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2013/08/vilken-ar-forsta-svenska-zombiefilm.html
Såg filmen häromdagen, tyckte dock inte den var något att ha - varken som Austenish story eller ens som en egen story. Jag tyckte boken var en kul grej men filmen var på för stort allvar - och Darcys röst var sjukt jobbig att lyssna på. Det var dock lite kul att se Bennetsystrarna vara starka, coola, orädda zombiekrigare men i övrigt var jag ganska oimponerad.
Jenny B, kul! Jag har klätt upp mig en gång för en sån där empirdans och då var vi tvungna att träna på dansen i flera veckor innan så det blev inte fler såna för mig.
Hannele, så himla roligt att läsa om din medverkan i Sveriges första zombiefilm - skulle verkligen vilja se den.
Mrs E, jag tyckte tvärtom att romanen var rätt kass och inte särskilt kul heller, och blev därför glatt överraskad av filmversionen - som naturligtvis har massor av svagheter. Det har väl att göra med förväntningar och vad man väljer att fokusera på.
Skicka en kommentar