"My Brilliant Friend" - Elena Ferrante

Jag har läst väldigt lite i april. Istället har jag som vanligt rest och jobbat, men också gjort mycket roligt här hemma, något jag kanske berättar om en annan gång. Det jag däremot gjort när jag stupat i säng varje kväll är att läsa några sidor ur Elena Ferrantes My Brilliant Friend. Och i morse läste jag så romanens sista sidor som i en feber.

Det har skrivits mycket om den första delen i Ferrantes tetralogi, så vi det här laget vet väl alla vad den handlar om: två flickor växer upp i en av Neapels fattigare stadsdelar. Mellan dem uppstår en vänskaplig konkurrens som består också i tonåren, trots att omständigheterna gör att deras liv börjar ta drastiskt olika vägar. Elena/Lenú fortsätter i skolan medan Lila, av lärare och Lenú ansedd som den mer intelligenta av dem två, förpassas till en framtid i sina föräldrars skomakeri.

Det som gör Ferrantes roman så insiktsfull är hur hon vågar erkänna att konkurrens kan vara basen för, ja själva drivkraften bakom kvinnlig vänskap och inte nödvändigtvis något som enbart korrumperar densamma. Så brukar inte vänskapsrelationer mellan kvinnor skildras. När romanen slutar är de två huvudpersonerna bara 16 år, men det känns som att jag följt dem ett helt liv.