Augusti i bilder II

Fyra dagar i augusti tillbringade jag på Irland. En kväll bjuds jag med till en céilidh med ceilidans och sean-nóssång. I pausen berättar en av dansarna att det var såhär man roade sig här innan tv:n gjorde sitt intåg på 1970-talet (så sent?). Jag som är allergisk mot irländska klichéer som linedancing, Enya och annat blir deprimerad vid tanken. Samtidigt får jag en praktisk lektion i varför. Att sitta i mörkret och se någon steppa, respektive sjunga oackompanjerat, tyder på allvarliga brister i nöjesutbudet. Nog så viktigt att se och uppleva. För att sedan undvika.

Galway, 2016

Det var med lättnad jag sedan landade på Gatwick för tre dagar i London där min man väntade för att fira min födelsedag. Ostron och champagne på Wiltons på Jermyn Street följt av sjötunga och en vit chokladparfait. Himmelskt. Vårt hotell var oansenligt men låg i de kvarter vi bebott i åtta år så det kändes som att komma hem. Lagom lång promenad till rosenträdgården i Hyde Park till minne av prinsessan Diana.

Mycket hade blommat ut och rabatterna vare precis så där kontrollerat kaotiska som de bästa engelska trädgårdar är på sensommaren. 

Mer imponerade var de anlagda rabatterna i stora parken. Efter två år i New York, där trädgårdskonsten är minst sagt blygsam - eller kanske bara ett offer för klimatet - var kontrasten påtaglig. Det sublima (alt. djärva) färgspelet liknas bäst vid en orgasm för ögat.

I rosenträdgården: en bortflugen fågel som lever på det den hittar. Gjorde mig lite ledsen att se, men förhoppningsvis klarar den (den milda) vintern.