lördag, maj 06, 2017

"that sweet City with her dreaming spires"

Lovely all times she lies, lovely to-night!
  Only, methinks, some loss of habit’s power
    Befalls me wandering through this upland dim;
  Once pass’d I blindfold here, at any hour,
    Now seldom come I /.../
Matthew Arnold, 1866

Maj månad, men snart står juni för dörren och därmed också det långa lovet. Då kan jag känna en plötslig längtan tillbaka till Oxford. När gator, lärosäten och trädgårdar tystnar för en stund; en stilla paus, ett djupt, grönt andetag innan språkstudenter och turister anländer. Cyklarna ställs undan, kedjas fast i stolpar och grindar. Glöms bort av ägare som kommer ihåg dem först i oktober igen.
Inga ekon från snabba fotsteg och skratt studsar längre mellan väggarna. Solen värmer de gamla stenarna, förvandlar allt till guld. Arkitekturen tar dock aldrig semester. Stanna upp, säger den, hör du verkligen hit, du kan fortfarande vända tillbaka. Porten är låst. Visa upp ditt kort, eller gå härifrån.
 För de utvalda möter paradiset på andra sidan. Ett överblommat blåregn, en rostig grind. 
Studentrummen står tomma, dörrarna vidöppna. En ensam humla surrar vilset i trappan. Doften av rosor fyller luften.
Kricketfälten är övergivna, klubbhuset öde.
Och så, precis när man inte trodde att det fanns fler grindar att passera, dyker en till upp. Idag står även den öppen. Vad möter på andra sidan? En dröm, ett uppvaknande och ett återvändande tillbaka till nuet.
/../ ovan jord
står – i tropiskt flöde – grönskan, med
lyftade armar, lyssnande
till rytmen från ett osynligt pumpverk. Och han
sjunker mot sommaren, firas ned
i dess blänkande krater, ned
genom schakt av grönfuktiga åldrar
skälvande under solturbinen. /.../

Tomas Tranströmmer, 1954

4 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

lite vemodigt, turister på sommaren

Mrs Calloway sa...

så härliga bilder. en känner stämningen

Mrs. B sa...

Visst är det lite vemodigt, Hannele och Mrs Calloway, men samtidigt så fint och lugnt, så somrigt. Fågelsång och humlor det enda som hörs innanför stenväggarna, och varje collegegård i blom. Att gå runt bland olika lärosäten, ensam eller max två, och fråga potvakten snällt om man får titta på trädgårdarna är f.ö. något jag rekommenderar.

Joelinda sa...

Dit skulle jag vilja åka! Helst ensam, tror jag, för min man begriper inte riktigt vad jag ser hos gamla byggnader. Ser väldigt vackert - och fantasieggande! - ut.