"A light appeared down in the tracks and we formed lines where the first and the last passenger cars would stop. When the train pulled in to take us back to Athens, we rushed on. It was so crowded we had to stand on suitcases and packs; ragged fighters trying to push past one another asking the same questions to the same tired people one after another: 'Do you have a place to stay in Athens?' 'Looking for a place to sleep tonight?'"
Aten, 1987. Det är sommar och Bridey, Milo och Jasper delar rum i ett sjaskigt hotell i utbyte mot att arbeta som hotellets "runners," ett jobb går ut på att möta upp turister på tåg och båtar för att övertyga dem om att hyra rum på hotellet. De tre vännerna har av olika anledningar hamnat i Aten, på flykt ("running") undan det förflutna. Deras vardag består av alkohol, sex, småbråk och lätt kriminella handlingar för att få ihop pengar för dagen, men slackertillvaron bryts när de indirekt involveras i en terroristattack.
Hoffmans Running är en sommarroman med löst sammansatt kronologi och flera berättarröster. Romanen pendlar mellan Aten 1987-8 och New York i nutid, där Milo har fått anställning vid NYCU efter att ha publicerat en kritikerhyllad diktsamling. Bland alla okända ansikten han ser omkring sig letar han bara efter ett - Brideys, trots att de inte setts på nästan 30 år.
Själv har jag först svårt för Hoffmans roman. Ser ingen charm i glamoriseringen av huvudpersonernas trasiga liv. Och jag köper aldrig porträttet av överklassdekisen Jasper - alldeles för klyschigt. De andra personerna övertygar dock mer och ju längre jag läser desto mer investerad blir jag i deras respektive berättelser. Älskar också slutet. Slutsasts: en roman att läsas kanske mer för stämningen än för intrigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar