lazy weekend

Så kom värmen. Jag hade så smått vaggats in i den falska föreställningen att just den här sommaren skulle bjuda på mindre extrema temperaturer. Icke så. 31 grader varmt redan vid tiotiden och vad är det med sommarhetta som gör mig på samma gång matt och rastlös? Hur som helst. Jag pockar och drar i Mr B lite, eftersom det är helg och då är han ju ledig. Nu gör vi något tillsammans! Då sjunger han den sång han brukar sjunga för mig när de här situationerna uppstår, hehe:

Mot Bruno Mars är man ju chanslös liksom. Så jag drar ner på stan på egen hand. Kollar in lite plantor nere vid Union Square, bland annat en Dahlia stor som mitt huvud:

Frestas att släpa hem en japansk lönn, men nej. En sådan dog ju för mig förförra vintern och det vore väl dumt att göra samma misstag två gånger: 

En lilja fick följa med hem istället. Var jag nu ska få plats med den. Det börjar bli ont om utrymme på den soliga sidan av terrassen. På vägen uppåt mot midtown hamnar jag i ett folkhav och rök fyller plötsligt luften. The Big Apple Barbecue pågår för fullt i Madison Square Park. Då ringer jag Mr B. För är det något som kan få honom att lämna huset så är det just barbecue (själv är jag sådär förtjust):

Medan jag väntar på Mr B går jag runt och tar några bilder i grilloset. Bra att påminnas om var maten kommer ifrån, t.ex.:

Polismän måste också äta:

När Mr B dyker upp samplar vi oss igenom tre typer av barbecue - tills jag mår lite dåligt av att inte veta var grisarna kommer ifrån (kollar upp senare, de ska haft det bra). Efteråt orkar vi inte gå de knappa tjugo kvarteren hem utan tar en taxi, i vilken vi kollapsar båda två. Väl hemma somnar jag över Emma Flints roman Little Deaths (2017). Vilket egentligen inte borde vara möjligt eftersom den är en riktig bladvändare. Men mer om den senare. Nu är klockan snart tio på kvällen och jag skriver det här sittande på terrassen. Det är fortfarande varmt ute. Sommaren är äntligen här.