Jag ser en film som får mig att längta till svenska sommarnätter och tågresor. Polska regissören Jerzy Kawalerowiczs film Night Train är som en svalkande vind från ett kvällsöppet tågfönster, långsam jazz och slingrande, blå cigarettrök. Filmen öppnar med en scen på en tågstation. Två främlingar, Jerzy och Marta, har blivit dubbelbokade och tvingas dela kupé på ett nattåg på väg mot kusten. Båda två tycks fly från något: Marta från sin ex-pojkvän som också stigit på tåget, medan Jerzys motiv till en början är höljt i dunkel.
Kawalerowiczs kamera krånglar sig fram längs den trånga gången i första och tredje klass. Det är lov och utanför Jerzys och Martas kupé råder en avslappnad och lätt erotisk stämning. En karltokig kvinna stöter på alla attraktiva män hon ser i korridoren. Männens blickar dras till kvinnliga bakdelar och ben i tajta 1950-talskjolar. Men ryktet går också om att en flyende hustrumördare befinner sig på tåget. Night Train påminner en del om Hitchcock, men det är tydligt att Kawalerowicz velat berätta något annat än en renodlad thriller. När mördaren faktiskt upptäcks på tåget tappar passagerarnas sin civiliserade fasad. Vid ett annat tillfälle nämns koncentrationslägret i Buchenwald. Men detta görs med väldigt lätt hand. Night Train kännetecknas inte av något renodlat nihilistiskt budskap, utan snarare av passagerarnas vilsna sökande efter en mening - om det nu är någon skillnad.
Men man kan helt strunta i att försöka identifiera någon slags filosofi bakom Night Train och istället njuta av hur tjusig och, ja, cool, filmen är. Ett av filmens jazzstråk (tyvärr hittar jag det inte på youtube) påminner väldigt mycket om det mest kända från David Lynchs Twin Peaks och kanske bidrar det till känslan av overklighet som kännetecknar Jerzys och Martas förehavanden i sovkupéen. Men jag tycker mig å andra sidan ha erfarit samma känsla när jag själv åkt nattåg genom Sverige -nu alltför många år sedan, tyvärr. Det är något overkligt med att befinna sig i en sovkupé för två på ett tåg som plöjer fram genom ett landskap man både kan se och lukta men inte stanna upp och vara i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar