"If we had had jazz, would we have survived differently? If we had known our story was a blues with a refrain running through it, would we have lifted our heads, said to each other, This is memory, again and again until the living made sense? Where would we be now if we had known there was a melody to our madness? Because even though Sylvia, Angela, Gigi and I came together like a jazz improv - half notes tentatively moving toward one another until the ensemble found its footing and the music felt like it had always been playing - we didn't have jazz to know this was who we were. We had the Top 40 music of the 1970s trying to tell our story. It never quite figured us out." (p. 1-2)
Jacqueline Woodson vann årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne för sina ungdomsböcker. Hennes roman Another Brooklyn är dock ingen ungdomsbok utan en fiktiv skildring av Brooklyn på 1907-talet, sett genom den vuxna Augusts ögon. Nyinflyttad tillsammans med sin yngre bror och sin pappa - men signifikant nog ingen mamma - lärde hon som barn så småningom känna tre andra flickor, de framtida vapendragarna Sylvia, Angela och Gigi. Tillsammans är de oövervinnerliga, tills de börjar utvecklas fysiskt. Då framträder plötsligt ett "annat Brooklyn," där vuxna män söker förföra tonåriga flickor, där fattigdomen hela tiden hotar och där galenskapen lurar runt hörnet. Woodsons pros är lyrisk i sin återhållsamhet och verbala sparsamhet, men innehållsmässigt rik på både atmosfär och intrig. Så bra. Läs den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar