lördag, april 19, 2008

Stilbrister

Bokhororna diskuterar stil. Jag tycker inte heller om Joyce Carol Oates. För mig uppväger inte de fängslande ämnesvalen (var ska man börja) orddiarrén och bristen på punkt. Detaljbeskrivningarna och metaforerna i Sigrid Combüchens roman Byron framkallar en liknande reaktion. Till slut struntar jag i Byronsällskapet och alla älskarinnorna. Combüchen är en mycket bättre essäist. I Om en dag man vaknar undersöker hon litterär manlighet hos Wodehouse, Hemingway, Lawrence m.fl och skapar till och med ett intresse för ärkekonservativa d'Annunzio. Bland essäerna ingår otippat en om Oates. Och den är bland det bästa jag läst om hennes författarskap. Combüchen identifierar både dess styrka (ambitionen, närheten) och svagheter (patologisk oförmåga att välja bort) samtidigt som hon tecknar en översikt av Oates hela produktion. Nåja, fram till 1995, vilket iofs är en evighet sedan räknat i Oatesböcker. Jag blir lite nyfiken på Oates igen, fast faktiskt mer på Combüchen.

4 kommentarer:

Kurt sa...

Tyvärr är väl essäer om litteratur inga storsäljare, men ofta behövs essäformen för att sammanfatta författarskap. Och ännu bättre vore det ju om någon kunde introducera utländska författare och uppmuntra till översättningar av författare som tidigare inte översatts. Just nu vill jag läsa Kristoffer Leandoers "Huset som Proust byggde".

Mrs. B sa...

Och Combüchens bok är såklart inte i tryck längre. Tack för tipset om Leandoers bok.

lilaplaneten sa...

Oh, Combüchens essäer är för det mesta strålande, liksom Nina Burtons. Heja biblioteken - du borde kunna göra ett fjärrlån om du låter tillräckligt angelägen.
Har ej läst något renodlat skönlitterärt av vare sig SC eller NB och låter det troligtvis förbli ogjort efter detta intressanta inlägg. Detta med Oates storhet har jag aldrig förstått, men skyllt min misstro på att jag läst för litet av henne (endast två-tre titlar för vuxna; två för ungdomar). I ungdomsböckerna, ffa den senaste, lyckas JCO faktiskt balansera ordbajsandet. Kanske är ungdomsboken det format som passar henne bäst?

Mrs. B sa...

Jag glömmer ofta bort biblioteken, tack för påminnelsen om fjärrlån (inte för att jag kan nyttja det från London, fast BL har mycket svenskt). Jag brukar oftast köpa sånt som ser intressant ut, eftersom jag inte hinner läsa allt på stört (se mittt antibiblioteksinlägg).
På tal om Oates har jag lättare för henne i kortare form (Foxfire, Expensive people etc). Har inte läst ungdomsromanerna men kan tänka mig att de sätter vissa välbehövda gränser för henne.