1930-talets Sex and the City? Nja, inte direkt. The Group visade sig var en cocktail med rejälare sting. Romanen skildrar åtta kvinnor, nyutexaminerade från elitistiska Vassar, och deras försök att hitta en plats i samhället. De gifter sig, söker jobb och skaffar barn, samt letar kärlek och mening i livet. Ibland går det bra, oftast går det inte som de tänkt sig. Romanen liknar en sociologisk studie av privilegierade kvinnor efter Depressionen. Via de åtta karaktärerna avhandlas orgasmer och preventivmedel, amning och barnuppfostran, psykiska sjukdomar och otrohet. Klassskillnader och pengar är återkommande teman. De mindre bemedlade kvinnorna i gruppen flörtar med diverse vänstergrupper; skillnaderna mellan Trotskyister, socialister och kommunister diskuteras livligt och man påminns om att boken utspelas innan 1950-talets häxjakter. Psykoterapins ökade popularitet utgör också en del av handlingen.Slutsats: jag gillar. Precis som jag hoppades är The Group en något intellektuellare version av Valley of the Dolls. Snabba kast mellan de olika kvinnornas liv gör att det aldrig blir tråkigt. Ibland önskar jag att McCarthy stannade lite längre hos en viss karaktär, men oftast är jag tacksam för perspektivbytet. För de åtta kvinnornas drömmar och förhoppningar slår sällan in. Den snobbiga naivitet som kännetecknar deras Vassar-ideal övergår i resignation, socialrealism och (i ett fall) mental kollaps. Det hade blivit en tyngre och deprimerande bok om vi fått veta mer. Jag misstänker att McCarthy inte tyckte särskilt bra om sina karaktärer men hon verkar sympatisera med dem som grupp. När hon beskriver deras svårigheter på arbetsmarknaden och hjälplösheten inför en okänslig manlig läkarkår påminns man om att hon skrev romanen 1954. Fläkten av en annalkande kvinnorörelse anas utan att det blir dogmatiskt. Som tidsbestämd socialkritik inlindad i glanspapper fungerar The Group utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar