Nej, det är visst inte bara min uppkoppling som felar. Det gör också min blogg, som vägrar publicera inlägg. Addressbyte blir kanske nödvändigt. Under tiden bara sporadiska inlägg, som detta:
Satrapis Persepolis kan med fördel läsas tillsammans med Kapuścińskis Shah of Shahs. Neil Gaiman hade roligt med namnen på Londons tunnelbanestationer i sin roman Neverwhere men inte mycket mer. Libba Bray skriver plågsamt dåligt hopkok av The Little Princess och Harry Potter med ruggiga inslag av fördomsfull ungdomsporr. Jag b
orde veta bättre än att läsa och får därför skylla mig själv. Konstaterar återigen att jag inte kan avgöra om Åsa Moberg verkligen vet vad hon gör i Simone och jag, dvs är det genialiskt eller bara galet självutlämnande? Både och? Min kära pappa har tjatat om HBOs serie Deadwood och nu förstår jag varför. Kan inte sluta titta och måste nog köpa de två återstående säsongerna innan jag ger mig på hysteriskt hypade The Wire. Läser just nu: Michèle Roberts Daughters of the House.
4 kommentarer:
Keith Loves bok "Tunnel Vision" (tunnelseende) är nog då en bättre bok om Londons tunnelbana, för att inte tala om Helen DeWitts "The last samurai" (Den siste samurajen), som till stora delar utspelas i Londons tunnelbana och som är en mycket märkligt förbigången bok.
Aha, "The Last Samurai" har jag blivit tipsad om förr, fast jag trodde helt felaktigt (?) att den utspelade sig i New York.
Precis som författaren så är huvudpersonen en amerikanska som bor i London, och åker runt i Londons tunnelbana med sin son för att det är alltför kallt i lägenheten! Men man läser den ju verkligen främst för det unika porträttet av ett annorlunda barn.
hej!
jag undrar ifall det är du som har skrivit ögat över en månskäran? jag är kanske helt ute och cyklar??men jag behöver veta..
Skicka en kommentar