Två flickor, en engelsk, en fransk - kusiner, systrar? Léonie och Thérèse delar minnen och uppväxt i det gamla huset, där källaren härbärgerar något förbjudet, övervåningen ett rum där skriken ekar och skogen är hemvist åt jungfru Maria. i Daughters of the House upprättar Roberts en rivalitet mellan flickorna, betonar den religiösa hysterin i byn och skriver därmed om St. Thérèse de Lisieuxs historia i romanform.
I vuxen ålder avslutar Thérèse den långa klostervistelsen och återvänder till det stora huset, där Léonie nu bor med sin familj. Det ger Roberts tillfälle att återvända till flickornas barndom och de hemligheter och den tystnad som de desperat sökte att dechiffrera som barn. Det är inget kärt återseende:
"Léonie was waiting for Thérèse to arrive. She longed for her, like a lover. Her mind bristled with knives. She imagined the edge of the blade, silvery and saw-toothed. Its tip vanishing into Thérèse's soft flesh."
Roberts erbjuder inga konkreta svar på de frågor hennes romantisering av historiska fakta ställer. Någonting hände i byn men romanen bara antyder, skildrar drömmar och fantasier som bara kanske utgör sanningen. Smygande otrevlig stämning, lagom läsning när regnet faller och det mörknar tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar