Joseph O'Neill - "Netherland'

O'Neills roman är nästan en tidsmaskin. Jag tittar upp från sidorna och har glömt var jag är, så exakt återskapar han tid och plats: New York, och delvis London, omedelbart före och efter elfte september. Holländaren Hans van den Broek med familj har tvingats utrymma sitt Tribecaloft efter att tornen fallit och är inhysta på Chelsea Hotel. Äktenskapet krisar och om beror det på terroristattacken eller på dem själva kan paret inledningsvis inte svara på. Rachel flyr med sonen tillbaka till London, medan Hans stannar kvar på hotellet och söker tröst på cricketplanen med en grupp västindier.

En speciell relation utvecklas mellan Hans och gruppens tillfällige umpire Chuck Ramkissoon som, får vi veta i början av romanen, just har hittats flytande i en kanal i Brooklyn. Vid det laget har Hans återvänt till London och informeras om Chucks död via ett telefonsamtal. Chuck förehavanden utanför plan var tydligen inte helt "cricket". Romanen är ett återblickande där Hans tid i New York varvas med minnen av hans uppväxt i Nederländerna. Eftersom hela romanen berättas ur Hans vilsna perspektiv dras vi liksom han med i Chucks vilda planer utan att riktigt inse vart det bär, ja, annat än ner i kanalen.

Jag är normalt allergisk mot kulturyttringar med sportreferenser och var tveksam till en roman om cricket. Men O'Neill är uppfriskande nog inte en sportnostalgiker. Här har spelet istället en mer motsägelsefull metaforisk roll. Cricket tycks stå för romankaraktärernas drömmar om civilisation (se t.ex. Trobriand cricket) i det moraliska kaos som omger och alltmer kännetecknar dem. Fast deras dragning till spelet illustrerar också de koloniala aspekterna av cricket. Hans är den ende vita spelaren på plan och skäms när han möter sina medspelare på Manhattan (han jobbar på en investeringsbank, de är servitörer), och Chuck har en megalomanisk idé om gigantiska cricketarenor över hela den amerikanska kontinenten. På tv:n utspelas samtidigt kriget i Irak.

Just spelet, bilåkandet i Brooklyn (Hans övningskör tillsammans med Chuck) och den förvirrade tillvaron på Chelsea Hotel är det bästa med boken. Förhållandet mellan Rachel och Hans hamnar däremot ofta i bakgrunden och Rachel förblir rätt anonym. Svårast har jag för de holländska barndomsbeskrivningarna. När jag sedan läser att irländska O'Neill växt upp i Nederländerna börjar jag misstänka att just de avsnitten har mindre i berättelsen att göra än med författarens eget behov av att blicka bakåt. Slutsats: mycket bra - på sina ställen.