Humöret har gått upp och ned den senaste tiden och jag har varken haft lust eller ro att läsa/
skriva någonting. Allt känns jobbigt, tråkigt. Någon slags räddning: en hög filmer av Pedro Almodóvar fördelade över tre dagar. En väninna till mig lyssnar på Burt Bacharach när tillvaron är blygrå. Bacharachs musak är förhöjd verklighetskänsla, livet i technicolor, hävdar hon. Det är också Almodóvar. Regnet som öser ner, de karamellfärgade Chaneldräkterna, Pradakoftorna, desperationen på gränsen till nervsammanbrott, Hitchcockreferenserna, gråten och skrattet, fokuseringen på det arkitektoniska, de grälla interiörerna, typsnitten, den intensiva kärleken och hatet, det humoristiska sexet, de sentimentala visorna. Almodóvar är melodramatik, men vad tusan innebär det egentligen? Vänta nu, jag köpte ju en bok om det melodramatiska för ett tag sedan. Så typiskt mig. I ett försök att vända bokhyllan ryggen, att överkomma det dåliga lässamvetet, leder alternativet raka vägen tillbaka.
Filmerna jag såg (om): Allt om min mamma, Bind mig, älska mig, Dålig uppfostran, Tala med henne, Min hemlighets blomma, Höga klackar, Att återvända, Köttets lustar, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.
skriva någonting. Allt känns jobbigt, tråkigt. Någon slags räddning: en hög filmer av Pedro Almodóvar fördelade över tre dagar. En väninna till mig lyssnar på Burt Bacharach när tillvaron är blygrå. Bacharachs musak är förhöjd verklighetskänsla, livet i technicolor, hävdar hon. Det är också Almodóvar. Regnet som öser ner, de karamellfärgade Chaneldräkterna, Pradakoftorna, desperationen på gränsen till nervsammanbrott, Hitchcockreferenserna, gråten och skrattet, fokuseringen på det arkitektoniska, de grälla interiörerna, typsnitten, den intensiva kärleken och hatet, det humoristiska sexet, de sentimentala visorna. Almodóvar är melodramatik, men vad tusan innebär det egentligen? Vänta nu, jag köpte ju en bok om det melodramatiska för ett tag sedan. Så typiskt mig. I ett försök att vända bokhyllan ryggen, att överkomma det dåliga lässamvetet, leder alternativet raka vägen tillbaka.Filmerna jag såg (om): Allt om min mamma, Bind mig, älska mig, Dålig uppfostran, Tala med henne, Min hemlighets blomma, Höga klackar, Att återvända, Köttets lustar, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.
4 kommentarer:
Just att kunna följa en viss regissör, en skådespelare eller på annat sätt följa filmer som är inspirerade eller på annat sätt sammanknutna är mycket bra. Allra bäst är det väl om man kan göra det helt fritt, d v s inte bestämma i förhand, utan bestämma sig när man ser film 1 att man vill se andra filmer med någon relation till denna film.
Å vad härligt att grotta ner sig i sin egen Almodovar-festival :-)
Precis så gjorde jag, började med en film och sedan ville jag inte sluta. När jag igår bestämde mig för att se några filmer av Bunuel, för att fortsätta spansk film-temat, gick det inte alls. En helt annan typ av filmer, så klart, och inte vad jag för tillfället vill se. Fast filmen, "Viridiana", var verkligen inte dålig.
Åååh - Almodovar... låter väldigt trevligt med en filmmaraton. Och ååå Burt Bacharach också.
Skicka en kommentar