torsdag, december 18, 2008

Joan DeJean - "The Essence of Style"

Bakom den översvallande undertiteln ("How the French Invented High Fashion, Fine Food, Chic Cafés, Style, Sophistication and Glamour") till DeJeans bok om franska lyxprodukter och företeelser döljer sig en småtrevlig kulturhistorisk betraktelse över 1600-talets Frankrike.

Louis XIVs estetiska sinne och omättliga smak för det exklusiva, menar DeJean, bidrog till att en rad kulturfenomen kom att utvecklas och förfinas under hans regeringstid, för att sedan marknadsföras hårt över hela världen. Resultatet är fullt synligt än idag: mode är en miljardindustri, frisörer är kändisar, vi sitter på kaféer och äter gärna på restaurang, uttrycker vår kärlek i diamanter, dricker champagne vid festliga tillfällen, bär ihopfällbara paraplyer och lever i städer med full gatubelysning. Samtliga fenomen uppstod och/eller populariserades i Frankrike under Louis XIV.

Jag är förtjust i populärhistoriska verk och läser gärna t.ex. Barbara Tuchman som kritiserats av andra historiker för att vara alltför populistisk. Den enda andra historik över 1600-talets Paris jag läst var urtråkig, vilket är en bedrift med tanke på ämnet. Men så skrev författaren mest om krig och arkitektur. Det gör inte DeJean, vilket dock förvandlar hennes bok till ett kulturfenomen i sig. I boken saknas t.ex. all kritik av de enorma summor Louis XIV lade ut på lyx och flärd, vilket indirekt bidrog till att Frankrike snart stod på ruinens brant och revolutionen hundra år senare. Det förväntas den tänkte läsaren inte vilja veta något om.

Mao förutsätts hon (?) främst vara ute efter verklighetsflykt. Någon direkt förkunskap är inte heller nödvändig. Tvärtom. För att den uppenbart kvinnliga läsaren inte ska känna sig korkad när hon läser den faktiskt forskningsbaserade texten strör DeJean amerikanska populärkulturella referenser (Sex and the City, Warren Beatty i Shampoo, Starbucks, Bonfire of the Vanities, Neiman Marcus julkatalog etc) över sidorna. Sådant förväntas kvinnor kunna identifiera med och det är vansinnigt nedlåtande. Men kan man överse med att klappas på huvudet av författaren och stå ut med den okritiska förtjusningen i allt "franskt" är The Essence of Style en kul smygintroduktion till solkungens 1600-tal. Som välbehövlig, men lika snedvriden motvikt kan man sedan läsa: Our Oldest Enemy: A History of America's Disastrous Relationship with France.

Inga kommentarer: