lördag, februari 28, 2009

Mann om Tiden

I Thomas Manns Bergtagen diskuteras också tiden; varför den går sakta när vi inte gör någonting och därför alltför fort i det långa loppet. Varför åren ökar takten ju äldre vi blir beror på att vi utvecklar vanor, menar romanens huvudperson Hans Castorp. Redan efter en dag tycker han sig ha befunnit sig på sanatoriet uppe i bergen en mycket lång tid. Det beror på det rigorösa, aldrig avbrutna schemat av vila följt av måltider. Samtidigt är illusionen inte komplett, eftersom han fortfarande finner allt nytt och löjeväckande. Han är trots allt bara på besök. För patienterna går åren snabbare eftersom allt flyter samman. Men å, hans hyllning till sanatoriets vilstolar. Man anar redan att Hans Castorp kommer att bli kvar på sitt rum med balkong en lång tid framöver. Han har en sådan talang för att göra just ingenting.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Fast jag tyckte alltid att det verkade så kallt på de där balkongerna och alla filtarna som skulle viras runt hundra varv och täcka varje liten del av kroppen, burr!

Mrs. B sa...

Jag håller med. Men Castorp tycks känna en viss stolthet över att äntligen ha lärt sig tekniken. Nu ska han snart åka hem, men eftersom det återstår ca 500 sidor av romanen har jag listat ut att det inte blir så! :)