Massor av tack

...till alla ni som postat kommentarer under min frånvaro. Jag väljer att svara så här istället för att kommenerar enskilda inlägg. Jag har inte varit särskilt långt borta, utan lurkat i utkanten av min egen blogg och andras, dock utan att snirkla ihop några egna poster eller kommentarer. Det har varit både välbehövligt och frustrerande, men nu är jag redo att engagera mig i mitt eget och andras läsande igen. Februari har hittills varit en högst eskapistisk månad ur ett läsperspektiv, mest pga en analkande viva voce, som nu är överstånden fast magontet består. Jag har därför inte klarat av något alltför svårsmält och intellektuellt. Istället har jag läst mest deckare och spökhistorier. De senare egentligen inte min genre och min mörkrädsla har blommat upp igen. Att gå på toaletten mitt i natten är otäckt. Att vara ensam i lägenheten på dagen är också otäckt. Jag inbillar mig att den är hemsökt av en äldre man, som jag ibland tycker mig skymta i ögonvrån eller som en silhuett i vår mörka hall (det är oftast klädhängaren). Då tittar jag fort bort eller sluter ögonen för ett ögonblick. Jag tror inte på spöken men jag är rädd för dem, som man brukar säga.