söndag, april 05, 2009

A culinary cure for melancholia

Melankoli, depression, svårmod, sorgbundenhet, the blues, den svarta gallan. Likt Margaret Drabble söker jag lindring på alla möjliga håll: promenaderna, böckerna, musiken, sömnen, vinet. Samt maten och matlagningen:



Igår Anna Bergenströms laxpudding (använde lite för mycket dill), idag marmorerad yoghurtkaka (glömde oljan men den behövdes inte, yoghurt och ägg gjorde susen). Imorgon Clotilde Dusouliers pain d'épices.

3 kommentarer:

Catrin sa...

Låt mig introducera mormors kåldolmar. När mormor var deprimerad lagade hon kåldolmar. Hon menade på att det tillät henne inte att tänka på något annat än just kåldolmar och att de skulle bli bra. Och vid lindriga tillstånd gick det helt enkelt över. Och när det var liteallvarligare fick hon åtminstone en depp-respit i några timmar. Och vi andra fick kåldolmar till middag. OBS! Det ska vara sirap i.

Mrs. B sa...

Kåldolmar låter underbart, men sirap? Min mormor trodde benhårt på choklad och bananer vid ledsamheter.

Mrs. B sa...

p.s. har du månne ett recept på din mormors kåldolmar som du känner att du vill dela med dig? Helt okej om så inte är fallet, familjehemligheter är också viktiga.