The Magic Mountain (Bergtagen) tog lång tid att läsa ut, men skam den som ger sig. Den här romanen har legat på min måste-läsa-lista sedan jag var ca fjorton (se nedan) så det var bara att läsa på. Hursomhelst: alldagliga och tidstypiska Hans Castorp besöker sin militante kusin på sanatoriet uppe bland bergen. Och där blir Castorp kvar - hela sju år - trots att det är osäkert om han själv är sjuk eller inte. På sanatoriet lär han känna ett antal individer, som i romanen representerar olika livsskådningar och ideologier. Själv tog jag hjälp här för att identifiera dem allesammans. Berättelsen slutar i skyttegravarna under första världskriget, en illustration till idéernas brister, flyktiga existens &c. Mitt exemplar gick i bitar en tredjedel in i berättelsen. Bokryggen brast. Det var också där Mann introducerade Hans Castorps första läromästare, Ludovico Settembrini, en representant för en liberalhumanistisk livsåskådning. Alla dessa föreläsningar, vad trött jag blev. Och värre blev det när Naphta, en kommunistisk jesuit, dyker upp. Jag skummade igenom ett antal trasiga sidor där Naphtas och Settembrinis ändlösa diskussioner om meningen med livet, samhället och människan redovisas. Samtidigt beundrar jag Manns ambition och bredd; politik, religion, kärlek, myt, medicin, litteratur och musik - här avhandlas i stort sett hela det västerländska kulturlandskapet. Vissa partier är som engelsmännen säger briljanta. Och jag fäller faktiskt en tår när boken slutar.
Möjligtvis beror mina reservationer delvis på den glamour jag alltid felassocierat med romanen. På det skyller jag glassiga tv-filmen Romance on the Orient Express (1985), där en betuttad Stuart Wilson tjuvläser omslaget till Cheryl Ladds bok och utbrister: "The Magic Mountain, you must be an English major..." Oj, vilken sofistikerad raggningsreplik, tyckte fjortisjaget och bestämde att den boken, den bara måste jag läsa en dag. Mao väl höga och länge odlade förväntningar att leva upp till, även för en författare som Mann.
3 kommentarer:
O så intressant. Jag är en ivrig boksamlare, och en ivrig läsare, men likväl står cirka en fjärddel (ja det är sant!) av min egen bokhylla oläst. Då har jag INTE räknat med makens böcker, vilka många är av sådan art att jag aldrig kommer att läsa dem.
Jag har vid ett flertal tillfällen startat liknande projekt. Läsa alla olästa böcker jag äger innan jag får köpa nya böcker - har ständigt misslyckats. Till och med efter utrensning, vilket sker med jämna mellanrum.
Nu har jag börjat förlika mig med tanken att vissa böcker har jag kanske bara för att äga och förvalta. Men många många står i läskön också.
Så många böcker. Så lite tid.
Nyfiken och kollade in på 1001-listan och upptäckte till min förvåning att jag läst drygt 180 av böckerna som finns uppräknade där. Bl.a. Thomas Mann - The Magic Mountain.
Catrin - jag är numera också ganska tillfreds med att jag aldrig kommer att läsa ut allt som står i mina hyllor. Fast en hel del vill jag verkligen läsa, men ser inte träden för skogen som man säger. 1001-listan har hjälpt mig att sålla bland titlarna.
Majvor - jag har nog läst nästan lika många böcker som du på den där listan och äger dessutom minst lika många titlar som fortfarande står olästa på hyllorna. Jag tänker verkligen inte läsa alla 1001 böcker, det är den här listan för tråkig för.
Skicka en kommentar