Trots uppgivet lässtopp, har jag faktiskt läst (ut) en bok så här i midsommartider. Flynns debut Sharp Objects har från en blurb av Stephen King, vilket iofs inte är någon garanti för att boken är bra. Men för mig som fått läsallergi passar boken utmärkt. Det är en deckare, så klart, och en typisk komma-hem-berättelse. Tunn till omfånget är den också, skönt.Huvudperson i boken är Camille, en journalist i Chicago som skickas tillbaka till hemorten för att skriva ett reportage om två försvunna flickor. Hon flyttar tillfälligt in i sitt tidigare flickrum, men hamnar snart i konflikt både med mamman och den 13-åriga halvsystern, som tillhör skolans populäraste och elakaste gäng. De två försvunna flickorna får också Camille att börja tänka på sin andra syster, som dog när de båda var barn. Störda familjerelationer står verkligen i centrum i den här boken och Flynn väver skickligt in dem i mysterieintrigen. En och annan klyscha står jag gärna ut med när jag fångas så här. Och är det bara jag som tycker att Gillian Flynn ser ut lite som en ung Princess Diana?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar