"2046"

Jag har inte bara böcker som står olästa i hyllorna, utan också osedda filmer. In the Mood for Love (2000) var den underbara film där de karaktärernas kläder var lika minnesvärda som de själva - och regnet, gud, så det regnade! (Pto, för en kort film om de klänningar syddes upp speciellt för filmen, skriv in er på Lizhen's Room.)

Att fortsättningen inte kunde leva upp till förväntningarna var - väntat. Fast 2046 (2004) är sevärd. Mr. Chow har återvänt från Singapore till Hong Kong, det är fortfarande 1960-tal och hans olyckliga förälskelse i Mrs. Chan har gjort honom till en cyniker. Oförmögen, eller ovillig, att påverkas känslomässigt av de kvinnor han möter och förför, får de istället agera huvudpersoner i den erotiska och futuristiska följetong, kallad 2046, han skriver på. En film om att leva för att skriva, att skriva istället för att leva, eller att skriva/leva enbart för att minnas, kanske. Och så vackert det är, igen: scenografin, musiken, skyfallen och de underbara klänningarna återkommer, de sista nu i mörkare upplagor. Strunta i My Blueberry Nights, se de här två filmerna istället. Eller se bara den första, men gör det för allt i världen. Har man inte sett den förr vågar jag nästan lova att det blir årets filmpplevelse.