Carlo Levi: "Christ Stopped at Eboli"

Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör.

Stilen i Levis förord till Christ Stopped at Eboli (1945) liknar inte alls resten av boken. Det är som om en annan person skrivit det. Och så är det förstås. Som ofta är fallet med förord är det skrivet betydligt senare (1963) och det är tydligt att Levi inte kan identifiera sig med den han en gång var; den mannen är nu en främling.

I Kristus stannade i Eboli beskriver författaren mötet mellan två italienska kulturer, den norra och den södra. Själv tillhör han den norra, kultiverade och industrialiserade kultursfären men observerar utan att döma, också när han inte helt förstår, vad som händer i den karga och sorgliga by dit han förpassats av den italienska fascistregimen. Hans språk är enkelt och rakt. Tjugo år senare möter Levi sitt yngre jag och gömmer sig då bakom luddiga metaforer och floskler. Läs boken, den är underbar i all sin lågmäldhet och politiska vilja (men skippa gärna förordet).