Med tusen och åter tusen andra saker i minne glömde jag nästan bort att jag hade bokat biljetter till English National Operas uppsättning av Donizettis Lucia di Lammermoor. I Madame Bovary sitter Emma i operabåset, hänförd av den tragiska kärleksaffären mellan Lucia och Edgardo. När recensenter nämner systrarna Brontë och kallar ENOs uppsättning för en "haunted, dream-like early Victorian limbo" skyndar jag mig dit.Lucia di Lammermoor är baserad på en tydligen oläslig roman av sir Walter Scott. Familjerna Ashtons och Ravenswoods befinner sig i fejd med varandra. När operan tar sin början har familjen Ravenswood övertagit Ashtons gods och förpassat Edgardo Ashton, den ende överlevande sonen, till ett isolerat torn vid kusten. Av en slump möter han Lucia Ravenswood på godset ägor. De blir förälskade och förlovar sig i hemlighet.
Edgardo och Lucia
Lucias bror Enrico har dock andra planer för systern. Hon måste gifta sig rikt för att säkra familjens framtid. Genom ränker och hot tvingar han Lucia att genomföra giftemålsceremonin. När Edgardo återvänder från en resa utomlands förbannar han Lucia för hennes svek. I desperation mördar hon sin nye make och tappar sedan vettet. När Edgardo får veta att Lucia ligger på sin dödsbädd, förlåter han henne och tar därefter sitt eget liv.
Enrico och Lucia
Scenografi och kostymer går i dovt blått och grått, vilket både dämpar och nyanserar meolodramatiken i operan. Godset är i förfall; de ljust grå tapeterna har luckrats upp och fuktfläckarna letar sig upp mot det höga taket. Diminutiva sångerskan Anna Christy spelar Lucia och ser ut som en sengustaviansk Alice i Underlandet. Brodern Enrico, vars händer vandrar över Lucias midja för att sedan högst incenstuöst försvinna under hennes kjolar, spelas av en sångare som liknar och låter som Orson Welles. Mycket passande. Vackrast är dock Lucias två berömda arior: den första sjunges vid åsynen av ett flickspöke vid fontänen, den andra efter mordet på den äkta mannen. I den senare arian speglar Lucias allt vackrare och växlande sång en galenskap på väg att slå ut i full blom.
Lucia inför bröllopet
Systrarna Brontë läste och måste ha uppskattat sir Walter Scott. Galna och maktlösa kvinnor, bannlysta män, avbrutna bröllop och en fördömande omgivning återkommer ju också i deras romaner. Slutligen: ENO hade den goda smaken att en låta en glasharmonika istället för flöjt ackompanjera Lucias vansinnessång. För att höra skillnaden, se den här korta filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar